# Diskussion - Tatueraren i Auschwitz
Author: Loris M

Nu går det bra att diskutera Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris.

Någon som läst? Vad tyckte du?

Jag har stått i bibliotekets kö hela månaden och fortfarande inte fått tag i boken tyvärr.

## Comment 1
Author: Magi-cat

Vilken bra bild!

Jag står också i kö och ligger lite efter ...

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Jag har läst den och tycker att den var mycket läsvärd.

## Comment 3
Author: Soligajag1

Tack för tipset ! Hittade den på Storytel , lyssnar på den nu .😀👍 Berättar sen vad jag tyckte! 😀🌺

## Comment 4
Author: BrittaD

Står fortfarande i kö - och så var september slut ...

## Comment 5
Author: Soligajag1

#4  Hejsan . På Storytel kan du lyssna på den , du kan få gratis 2 veckor när du blir medlem .  Lycka till! 🙂

## Comment 6
Author: BrittaD

#5 Tack för tipset, men jag lyssnar inte på böcker ...

## Comment 7
Author: Loris M

Kul att det är några som läst/läser. Återkom gärna när ni läst klart 🙂

## Comment 8
Author: Magi-cat

Min är på ingående nu ... 😎

## Comment 9
Author: vendelay

Har just läst klart och wow, vad fin den var. Grät som en bebis när jag läste epilogen. Tycker den var otroligt fint skriven!

## Comment 10
Author: Tokryck

Jag ska lyssna på den efter oktoberboken. Är lite bakvänd 😊

## Comment 11
Author: Magi-cat

Håller på med den nu. Verkar fantastiskt bra!

## Comment 12
Author: Soligajag1

#11  Jag gjorde ett avbrott . Den boken är "tung" 😕 man blir illa berörd.

## Comment 13
Author: Magi-cat

#12 Nog är den tung alltid. Igår kväll orkade jag inte riktigt. Man får ta den i portioner, men ibland sträckläser man.

Fantastiskt att det kan finnas en livsgnista under sådana förhållanden och att något kan bli normalt igen. Människan är fantastisk och ganska underlig.

## Comment 14
Author: Magi-cat

Vilken fantastiskt bra och läsvärd bok!! Det är en som kommer att stanna i minnet och känslan länge.

Jag kan verkligen rekommendera den! När man kommit in i boken en bit kan man inte släppa den. Den är ingen bra huvudkudde, inte alls. (Jag läste den innan jag skulle sova men det är ju självförvållat.)

Den är naturligtvis hemsk med allt det som hände, ofattbara grymheter, men det är bra berättad, rakt upp och ned, som en berättelse i form av minnen, som det  var.

Och bäst av allt, mitt i allt detta totala vansinne kunde kärleken spira! Hur orkade de, undrar man, hur fanns det kvar kärlek och fina känslor under dessa fasansfulla förhållanden? T.o.m. humor?

  
När någon fick tag på mat delades den upp i små portioner så den skulle räcka till fler. Var någon sjuk tog de hand om den sjuke å gott det nu gick.  
De orkade se framåt trots omständigheterna. I alla fall något så när, ibland brast det.

Det är en bok där man tappar hoppet om mänskligheten men återfår det mirakulöst.

Epilogen där vi får reda på hur boken kom till är också bra.