Lista på karaktärer:

Liten / Theres / "Tora Larsson" - flickan
Lennart - hennes "pappa"
Laila - hennes "mamma"
Jerry - Laila & Lennarts son, hennes "storebror"

Teresa / Urd - andra flickan
Maria - andra mamman
Göran - andra pappan
Arvid & Olof - Teresas bröder, Olof är äldst
Johannes - hennes bästa vän
Agnes - Johannes flickvän
Mikael / Micke - bråkig klasskompis, snäll mot Teresa efter alla hennes problem
Jenny - elak populär tjej i skolan

Tora Larsson - namnet som stod på ID-kortet de hittade
Max Hansen - "sista chansen", manager med dåligt rykte, vill ha Theres på fler sätt än lagliga
Paris - städerska, Jerrys flickvän
Malcom - Paris son, något år yngre än Theres
Tesla - Theres & Teresa

Tjejerna:
Miranda - "emo"
Anna L - kör bil
Ronja - äldst
Linn - liten
Beata - asiat
Cecilia - fet
Anna
Caroline
Erika

Möjligt att jag glömt någon, men jag tror att jag fick med de flesta som nämndes vid namn.

Oj, vad många karaktärer. Jag har inte läst boken men undrar om det är svårt att hålla reda på alla personer?
Om jag lägger ifrån mig en bok och inte läser i den på några dagar så brukar jag ofta glömma vem som är vem.

Nej, det handlar ju egentligen bara om Theres, Teresa och Jerry. Som jag skrev försökte jag få med alla som bara nämndes vid namn för det blir enklare då.

Tack, bra att veta.

Jag älskar karaktärerna Theres och Teresa. Jag tycker de är otroligt bra beskrivna och otroligt trovärdiga för att vara skrivna av en medelålders man. Normalt sett läser jag inte böcker där författaren är mycket äldre än personerna hen skriver om för en vuxen människa kan aldrig skriva som en 13årig flicka men jag tycker att Ajvide verkligen kan det. Jag läste hans första bok när jag var ca 14 år och jag tyckte redan då att han kunde beskriva hur det känns som barn och hur ett barn tänker.

Tycker alla karaktärer som beskrivs lite mer ingående har ett bra djup och trovärdighet. Jag kan verkligen känna irritation över Lailas handfallenhet (om det är ett ord) samtidigt som jag känner medkänsla över hennes uppenbara depression och ickeexisterande självkänsla. Det märks att Lennart tror att han gör det rätta för Theres/Liten fastän åtminstone jag inte tycker att det var helt rätt sätt att ta hand om ett barn… 

Teresa känner jag igen mig själv så mycket i. Jag älskar delen med Johannes, när de blir vänner. Hans konstiga familj. 

Det finns ingen karaktär som jag tycker är dålig - det finns de som jag verkligen ogillar men det är ju för att Ajvide beskrivit dem så bra. T.ex. Teresas mamma Maria med alla sina idéer om depression och att hon inte bara kan lugna ner sig. Jag förstår hennes oro men uppenbarligen når pappa Göran fram mycket bättre med sitt lugnare sätt. Max Hansen hatar jag förstås också, av förklarliga skäl.

Och wow, det måste ju också nämnas att The Ark och Ola Salo nämndes ett flertal gånger (och ifall ni gillar dem kanske ni känner gen mitt användarnamn 😃) och jag blev alldeles fangirl-ig (fastän jag läst boken säkert 10 gånger…😊)

#5 Förlåt OT, men jag blev bara så nyfiken när du skrev så här:

"Normalt sett läser jag inte böcker där författaren är mycket äldre än personerna hen skriver om för en vuxen människa kan aldrig skriva som en 13årig flicka…. "

Är det så? Jag har aldrig tänkt tanken måste jag nog säga och är tveksam till att det är så, men det är en intressant tanke. Tänker du samma om yngre författare som skriver om äldre personer? Jag tänker att en äldre person har varit yngre och kan försöka tänka tillbaka hur det var. Men en yngre person kan inte veta hur det känns att vara äldre.

#7 En äldre person har varit 13 år men också 20 år och 30 år och 40 år. En vuxen människa har alldeles för mycket kunskap och erfarenhet för att kunna tänka som en person i yngre tonåren. Jag tänker inte lika mycket på det nu när jag själv är äldre men när jag var i yngre tonåren var jag ofta riktigt irriterad på många författare som försökte skriva som en ungdom. Tror ett stort problem också blir att en 13årings hjärna är så outvecklad och kan inte göra samma slutsatser som en vuxen kan och därför blir såna böcker att kännas lite för "smarta" eller overkliga. Det kan hända att det är flera som inte uppfattar det så, men jag var i alla fall riktigt irriterad på det när jag var yngre och tänker på det fortfarande ibland 🙂

#8 Okej. Det kan hända att jag inte är så uppmärksam eller inte analyserar böcker så noga, men har verkligen aldrig lagt märke till det och än mindre irriterat mig på det.

Ingen som har någonting att tillägga om boken? 😕

Jag har inte läst boken och tycker precis som du att det är tråkigt att du inte har någon att diskutera med. Jag har läst några recensioner och du kanske har lust att kommentera det? Stämmer det med din bild av boken?

"Den kroatiske uppfinnaren Nikola Tesla demonstrerade för första gången sin så kallade teslaspole under en föreläsning i början av 1890-talet. En teslaspole alstrar – i all korthet – elektricitet, som byggs upp i en kondensator som i sin enklaste form utgörs av två plattor: en negativ och en positiv. Spänningen över polerna kan uppgå till åtskilliga miljoner volt.

I John Ajvide Lindqvists nya roman är Tesla namnet på en musikakt, med två fjortonåriga flickor, Theres och Teresa. Theres sjunger och Teresa skriver texterna. Theres är för ung för att få vara med i tv-showen ”Idol”, så hon stjäl en legitimation från någon som heter Tora Larsson. Teresa leker med dessa namn och kommer på gruppnamnet Tesla.

Nu finns det absolut inga som helst uttalade referenser till någon kroatisk uppfinnare i ”Lilla stjärna”. Men jag tror ändå att Ajvide Lindqvist har försökt sig på något så ovanligt som att komponera en roman kring en naturvetenskaplig process eller princip. Det mest kända exemplet på dylikt är nog, för övrigt, Thomas Pynchons novell ”Entropi”

/…/

Det är Teresa som är den mest övertygande gestalten i paret. John Ajvide Lindqvist har satt ihop henne av tiotusentals svenska flickor som inte riktigt passar in och ofta hamnar längst ner i tonårens hackordning. De finns på poesisajterna och i chattrummen på nätet. De hatar och de drömmer sig bort, i väg bara, till något större. Deras sammanlagda styrka utgör en enorm kraft som bara väntar på ett utlopp"

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/john-ajvide-lindqvist-lilla-stjarna/

Och mer…

"Egentligen vet jag inte vad som är värst med Lilla stjärna – att jag som tonårig tjej känner igen mig i utanförskapet som beskrivs, med den svenska skolans losers, alla de där musgrå flickorna som ingen lägger märke till, eller att jag kommer på mig själv med att tycka bokens flickor är fascinerande i sin extrema hänsynslöshet. För ja, jag var en av de där flickorna under gymnasiet och jag antar att den delen av mig kanske längtar efter en hämnd som Lilla stjärna ger mig, komplett med blodbad och våld av högsta graden. "

/…/

"Och även om det handlar om våld, blod och död så finns det något vackert i systerskapet mellan dessa flickor som blivit över, hur dessa udda figurer finner varandra och lyckas ge varandra en mening. Även om de triggar varandra och börjar se sig själva som övermänniskor är det ändå när allt kommer omkring deras sökande efter gemenskap som får dem att handla som de gör, och det är både tragiskt och vackert på ett förvrängt sätt.

Det är just denna förvrängda skönhet som jag uppskattar hos Lindqvist, och som funnits i alla verk jag hittills läst av honom. Lilla stjärna är en läsvärd bok på grund av denna imponerande balansgång, på grund av den originella berättelsen, och på grund av att det faktiskt är en väldigt bra bok. Det enda jag irriterar mig på är slutet, som känns avhugget och inte särskilt tillfredsställande."

http://book-sessed.blogspot.se/2011/08/veckans-recension-lilla-stjarna-av-john.html

#11 Smart!

Jag håller med om att Teresa är den mest övertygande karaktären, men antagligen enbart på grund av att Theres kan (förhoppningsvis) väldigt få eller ingen relatera till. Theres är en fantastiskt välskriven karaktär men med problem, en uppväxt och tankar vi inte kan förstå. Hur ska jag som är uppvuxen med mina föräldrar och har gått i skolan alla år som krävs kunna förstå hur det ser ut i huvudet hos någon som levt instängd hela sitt liv, som aldrig gått i skolan, som knappt kan skriva och som har blivit intalad att "stora" (vuxna) vill döda såna som henne - "liten" - hela hennes liv? Jag tycker Ajvide har gjort ett otroligt jobb med att beskriva henne på ett trovärdigt sätt fastän det, såklart, är omöjligt att göra.

Teresa kan de flesta av oss förstå, tror jag nog. Vi har antagligen alla någon gång känt oss fula, utstötta, konstiga, ensamma. Hon är ett "typiskt" mobboffer på många sätt - hon ser annorlunda ut, är tjock, är tyst och är helt enkelt inte lika intresserad som andra att umgås med människor. Å andra sidan är hon mycket som vi inte egentligen har i Sverige. Vi har inte problem med skolskjutningar eller massmördanden i Sverige. Boken är dock mycket värre än jag uppfattat att det är i t.ex. USA. Utan att spoila alldeles för mycket uttrycker jag mig såhär: att skjuta ihjäl någon är mer som ett spel (om ni förstår vad jag menar Det är inget normalt eller enkelt att döda någon någonsin!), personen har ofta ett fysiskt avstånd till offren och det är ju "bara" att skjuta. Det tjejerna för i Lilla Stjärna är något helt annorlunda som kräver lång planering och ett helt sjukt sett att se på andra. De kämpar ju verkligen för att döda och njuter av det.

Jag håller också med om att bokens budskap är mycket vackert, mitt i allt det fula. De är ensamma på olika sätt, utfrysta eller psykiskt sjuka eller rädda. Det är inte så svårt att förstå hur de hamnade i situationen när de är tillsammans. De har så mycket ilska och hat inom sig, flera år av självförakt och avsmak för andra. När e hittar varandra hittar de hem, och Theres är så ovanlig och utan att vara medveten om det själv blir det ett slags grupptryck utifrån henne. De andra vill stanna, de har äntligen hittat en plats där de hör till, men för att stanna måste de ju begravas levande och vakna till liv igen. De måste genomgå flera hemska saker som hela tiden gör det enklare för dem att nå det slutgiltiga målet. Det handlar om kärlek.