Annons:
Etikettmånadens-bok
Läst 682 ggr
Loris M
2016-11-01 07:00

Diskussion - I vilt tillstånd!

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Nu vill jag veta vad ni tyckte om "I vilt tillstånd". 🙂

Vad var bra/mindre bra? Vad tyckte ni om handlingen, karaktärerna, författarens stil?

Annons:
Loris M
2016-11-01 08:57
#1

Jag tyckte om boken även om jag bitvis var jobbig att läsa p.g.a. allt som Mirri utsätts för. Skriver mer ikväll, är på jobbet nu.

Tarotstollan
2016-11-02 00:40
#2

Boken är spännande och hemsk. Svårt att kunna ta till sig det som händer Mirri. Svårt att förstå pappans agerande och alla människors avståndstagande.
Tycker mycket av det hela är ganska så svårbegripligt egentligen. Kanske att det beror på att landet och livet är så annorlunda för kvinnor där, än här hemma i Sverige. Att mannen i familjen har pengarna, makten och skall bestämma allt.
Det enda jag riktigt kan ta till mig är när hon flyr till sin svärmor Lorraine och lämnar allt bakom sig, för att sakta hitta sig själv igen.

Samtidigt tycker jag att det är något som saknas i boken men jag kan inte säga vad. Något med att jag kanske tycker den bitvis är ojämnt skriven. och saknar djup.
Det är ju hennes debutroman men hon har ju skrivit mycket innan och dessutom jobbar hon med kreativt skrivande.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Loris M
2016-11-04 10:08
#3

Håller med Tarotstollan att det är jättesvårt att ta till sig pappas agerande. Tror också att det är kulturellt där mannen inte får visa sig svag eller visa känslor, speciellt när han har så hög position i samhället. Men det är också tydligt med könsroller, för mamman håller inte med honom för fem öre och även om hon försöker protestera lite försiktigt, så står hon på hans sida oavsett.

Jag blev irriterad och besviken på Mirri att hon biter ihop och inte vill säga till sin pappa hur dåligt hon mår och hur illa de gjort henne när hon får chansen att prata i telefon med honom. Utan spelar tuff för hans skull. Rätt onödigt. Varför gör hon det egentligen?

Annars så tycker jag om boken och författarens sätt att skriva.  Gillar att hon berättar om deras kärlek och liv och att det blandas med det hemska hon upplever. Då blir det tydligt dels vad sådana händelser kan sätta för spår och förstöra men också hur allt blir obetydligt när något hemskt händer. När det handlar om liv och död spelar inget någon roll, alla små gräl, meningsskiljaktigheter blir bara löjliga.    

Jag gillar också hur hon beskriver Mirri och hennes personlighet som inte är helt okomplicerad.

Loris M
2016-11-04 20:38
#4

Roxanes erfarenheter av att vara invandrare speglas i Mirris upplevelser. Besvikelsen över att inte räknas på samma sätt och inte ha samma värde som alla andra. Oavsett vad man gör, oavsett hur långt men kommer så är man alltid invandrare först och främst. 

Tycker även om hennes sätt att synliggöra de problem som kan uppstå mellan två människor som valt att dela sitt liv men kommer från olika kulturer/bakgrunder. Det blev speciellt tydligt när hon kände sig sårad över att Michael kysste golvet på flygplatsen när de anlände från Haiti till USA. Även om hon själv kände tacksamhet över att de var tillbaka så tog det lång tid att förlåta honom. Hon säger också att han inte förstår. Det han inte förstår (tror jag) är egentligen att ditt land hur uselt det än må vara är ändå ditt land. Du får tala och tänka illa om det, men inte någon annan. Du vill bevara de fina minnena och tränga undan det som är mindre bra. 

Gillar att boken inte slutar när hon blir befriad, var lite rädd att det skulle bli så. Att det fortsätter och att vi får följa hennes kamp tillbaka till livet och även fem år framåt.

Loris M
2016-11-04 20:58
#5

Vad tycker ni om Mirris och Lorreines vänskap? 

För det är en fin och äkta vänskap som växer fram, tycker jag även om det började lite dåligt när L visar sin främlingsfientlighet (eller okunskap). Men de tar hand om varandra, först Mirri om L och sedan L om Mirri när hon som bäst behöver det. Jag tycker om hur hon är lyhörd för Mirris behov och säger och gör de rätta saker när inte ens Michael klarar det.

Tarotstollan
2016-11-04 22:35
#6

Jag märker att när jag läser dina analyser att jag inte alls har tagit in boken så djupt som du gjort. Jag kommer på mig ofta när jag läser även om boken är bra, att mina tankat vandrar iväg och läsandet ofta bara blir lite skummat på ytan.

Jag gillade också att man fick se hur det gick efter hennes befrielse.  Synd bara att hennes hämnd inte blev mer mot förövaren men hon har ju en framtid med en älskad familj, medan han var tillbaka i det som han flydde från.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Annons:
Loris M
2016-11-05 08:12
#7

#6 Du skrev tidigare att du inte kunde relatera till så mycket förutom Mirris och Lorreines vänskap. Kan det vara så att det är det som gör att du inte tar in boken? 

Jag har väldigt lätt att försvinna in i boken och leva mig in i karaktärernas öden. Jag gillar tillflykten till en annan plats och verklighet som böckerna ofta erbjuder. 

Vad gäller hennes förövare så blev även jag besviken att det inte blev så mycket mer. Jag hade nästan hoppats på att hon på något sätt skulle ge igen.

Tarotstollan
2016-11-05 18:43
#8

Svårt att säga. Kan ju vara i detta fallet att ämnet är så mardrömsframkallande att jag inte vill ta in det.
Fast ärligt talat är det nog så jämnt för mig när jag läser. Är det verkliga böcker som kan hända, så ställer jag nog mig vid sidan om så att säga men är det fantasier kan jag nog leva mig in i det mera.
Ett slags skydd kanske?!🤔

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Upp till toppen
Annons: