Diskussion - Sommaren hon återvände
Äntligen är det dags att diskutera boken. Jag har läst ut den för drygt två veckor sedan, så det kändes som att jag fick vänta länge på att starta den här tråden. Vad tyckte ni om boken?
Jag har läst Den frusna trädgården innan så jag hade höga förväntningar eftersom den boken verkligen var allt man kan önska sig (i min mening).
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
Jag har också läst den. Den infriade inte förväntningarna från den förra boken…
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
#1 Nej, så känner jag också. Tema mor-dotter-relationer återkommer här och även här kan jag tycka att förlåtelse kommer lite väl snabbt. Speciellt med tanke på att det handlar om många års djup besvikelse och ingen kontakt alls.
Något annat som är gemensamt för denna bok och Den frusna trädgården är att det är två systrar och en besvärlig mor som står i centrum. Den ena dottern är lite stel och "perfekt" och den andra lite busig och rörig.
Men även när Ruby skriver på sin artikel och återkommer till den emellanåt, påminner det om Anyas berättelse, som också var en berättelse i berättelsen.
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
Det kändes lite som att denna boken (och andra som finns på Storytel som har liknande utseende) är mer utfyllnad/massproduktion för att tjäna pengar och att Näktergalen och Den frusna trädgården är kvalitet. Förstår ni hur jag menar?
Jag lyssnade till den och hade jag inte gjort det så hade jag nog inte läst ut den. Jag tyckte den var tråkig. I slutet tog det fart lite och sen…minns jag inte slutet ens en gång. Jag spolade till och med och ändå hade inget hänt när jag började lyssna igen några minuter senare.
Detta var ett bottennapp för mig.
Något jag tyckte var riktigt bra i boken var ändå när Ruby skrev sin artikel. Det var riktigt bra skrivet och jag tyckte det skilde sig från boken. Det fångade mig.
Jag har läst oktober månads bok. Så jag vet att nu är det riktigt bra grejer som väntar :) .
Håller med, Tokryck, att avsnitten där Ruby skrev artikeln var bättre. Där flöt språket och storyn på och det blev lite mer djup i den.
Annars fann jag inte att boken höll någon särskild litterär kvalitet. Det var flera passager där jag riktigt hakade upp mig och undrade…Men i de kursiverade avsnitten blev det mer flyt.
En del personer var väldigt klichéartade. Är alla rika kändisar som stöpta i samma form verkligen? (Skulle inte tro det.)
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Jag tänkte också, som Loris M, på att den där totala förlåtelsen kom lite väl snabbt. Nästan som att jag undrar om det är en önskedröm hos Hannah själv att bara man kommer till en annan miljö och äntligen pratar ut så kommer kärleken fram, alla förklaringarna och med det följer förståelsen och förlåtelsen och alla går vidare tillsammans.
I Den frusna trädgården reagerade jag också på den snabba omsvängningen men där hade historien ett djup som denna bok saknar. I den var Anyas djupa trauma mer förståeligt, "befogat" och man kände mer sympati med henne som gått igenom så mycket.
I det här fallet var karlskrället otrogen och Nora övergav sina barn. 🤦♂️ Hon blev visserligen deprimerad och "skör" (sade psykologen) vilken kan förklara en del, men…ändå…Och varför skulle man inte kunna prata om det långt tidigare utan det blev en väl dold hemlighet?
Nora försökte då läka sig själv genom att ge råd till andra, vilket hon gjorde bra.
Ingen av huvudpersonerna tedde sig särskilt sympatisk, tyckte jag, i alla fall inte förrän på slutet.
Mest kände jag för Eric, den dödssjuke killen som var gay (herregud, men det här är USA…) och blev hjärtlöst sviken av alla (inklusive sin biologiska familj) men som ändå har så mycket godhet och kärlek i sig.
Där hade Nora en viktig roll och man fick se en finare sida av henne.
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Undrar bara: Hade vi tyckt något annorlunda om vi inte läst Den frusna trädgården först? 😎
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
#6 Jag tror att du har en poäng där. Den frusna trädgården var min första bok av författaren och då hade jag höga förväntningar. Hade jag läst någon mer bok av henne och inte Den frusna trädgården hade kanske upplevelsen varit en annan. Men håller med er här ovan, det finns lite väl många saker som känns konstiga.
Slutet minns jag också knappt. Så intressant var det. 😮
Eric är sympatisk och honom tyckte jag också mest om. Det var också berättelsen om honom som väckte känslor. De andra kunde jag ju klara mig utan om man säger så. Har dock svårt att förstå att hans mamma (eller vilken mamma som helst) skulle välja bort att besvara sitt barns sista vädjan om att träffas. En son som hon visste skulle dö när som helst. Oavsett vad man tycker om homosexualitet så måste man väl ändå lägga det åt sidan i en sådan situation?
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
Man tycker ju det. 😮Så där vid dödsbädden borde väl ändå viktigare känslor vakna, än att vara så till den grad missnöjd med sonens val av livspartner att man inte ens kommer för att säga adjö.
Slutet var så där otroligt perfekt där alla sade de rätta sakerna och så svindlade romantiskt och vackert att hälften hade räckt och t.o.m. Nora och maken återförenades har jag för mig.
Men vad tusan gjorde Elvis där? Var det en dröm?
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
#8 Elvis minns jag inte ens. 🤦♂️Jag tror inte att de Nora och maken förenades, men att de pratade ut och "sa de rätta sakerna" som du skrev.
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
Ja just ja och dottern träffade sin gamla kärlek på nytt.
Nej jag tror inte heller att Nora och exmaken återförenades mer än att de blev vänner igen.
#5 Exakt så. Hon sticker från sina barn (ok det är gjort) och sen inte pratar med dem eller försöker få dem att förstå och hänga med i varför hon gjorde det på så många år. Hon försöker skydda sin exman men det går ut över hela familjen. Han då! Som var orsaken till allt höll tyst. Var detta en sån väldigt stor hemlighet? Skulle vara i USA då.
Jag gillade också Erik.
Elvis? Haha. Ingen aning om vad du pratar om :P
Precis, mannen är den som sannolikt får sympatier, han (stackarn!) som blev övergiven av hustrun och fick ta hand om allt. Varför skulle hon skydda honom? 😡 Och på barnens bekostnad.
Elvis ja….😃 The King gör entré på sista sidan, när allt är så lyckligt och sött som i en tårta med sockerkristyr och alla kommer definitivt att leva lyckliga och säga alla de rätta sakerna i alla sina dagar (i alla fall, i bästa fall, tills man vänder blad nästa gång, för så är det här i livet.)
"Plötsligt trängde sig Elvis - klädd i pärlbeströdd, vit stretchoverall och allt - in genom dörrarna. Kungen drog ena handen genom sin pompadourfrisyr, gav dem ett litet snett halvleende och brast ut i sång.
Han var "all shook up""
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen