Annons:
Etikettmånadens-bok
Läst 780 ggr
Loris M
2017-12-01 07:50

Diskussion - Hemligheternas skafferi

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Den första december. Vad tiden går. Nu har det blivit dags att diskutera månadens bok som vi läst under november: Hemligheternas skafferi av Caroline Säfstrand.

Vad tyckte ni om boken? Handlingen? Karaktärerna? 

Jag har reserverat boken för en månad sedan och fortfarande är den inte ledig. Men jag är fast besluten att läsa den när helst den kommer.

Annons:
Loris M
2017-12-01 07:55
#1

Jag ska nog hålla mig borta från tråden tills jag fått och läst ut boken. 🙂

Magi-cat
2017-12-01 12:58
#2

Jag läste ut den för ett par dagar sedan. Fortfarande lämnar den efter sig en smak som av en god karamell …


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Loris M
2017-12-01 14:03
#3

Ah vad bra. 👍 Då är den värd att vänta på. 

Har sagt att jag inte ska kika in här men kunde inte låta bli nu. 😊

Magi-cat
2017-12-01 16:49
#4

:-)


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Magi-cat
2017-12-01 20:27
#5

Vilken otroligt fin och väl passande bild! 😍


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Tokryck
2017-12-03 21:30
#6

Jag gillade verkligen boken. Jag förstår på något sätt känslan av att vilja gå igenom det själv även om jag själv aldrig skulle gjort det. Smärtan att berätta när omgivningen garanterat försöker hitta bot på något som inte går att bota. Förstår också smärtan av att få reda på det för sent och inte hinna bearbeta eller prata "klart". Boken var lite förutsägbar men det gjorde inget tycker jag.

Annons:
Loris M
2017-12-10 13:30
#7

Nu har jag läst 200 sidor och kan inte släppa boken. Jag gillar den skarpt. 🙂 Återkommer när jag är klar.

#5 Ja, det var en fin bild som jag valde innan jag börjat läsa boken. Utgick ifrån titeln och det blev så rätt. 🙂

Loris M
2017-12-11 07:14
#8

Igår kväll läste jag ut boken och jag håller med om att den är lite förutsägbar, men det var ändå rätt så spännande för man visste inte hur exakt det skulle lösa sig. Sedan så förstod jag inte så snabbt vad Liv hade för kopplingen. Det var nog först när hon tog med Erik på en resa och berättade om sin son som jag förstod att det kunde bli så. Och vad gäller Maj gjorde jag inte kopplingen där heller förrän den där middagen när det avslöjades att Sandra och Leonardo hade båda kopplingar till Johan.

Vad gäller slutet så tycker jag att det blev lite hafsigt. Upplösningen kom så snabbt och det var inte speciellt spännande. Det var som att författaren tröttande lite på slutet och ville bara få boken klar. Men annars gillar jag den som sagt.

Magi-cat
2017-12-11 08:57
#9

Håller med om att den var spännande och jag gillade den! 🙂

Boken är i huvudsak välskriven, (även om det är några småfel som lätt kunnat undvikas), den är gripande, rent av fängslande, och upplägget med då-nu-sedan som hålls ihop av korsordet är fyndigt.

Även om storyn får ett slut och en avrundning där man trots allt som hänt kan ana en lycklig fortsättning, finns det ändå ett inre som förblir dolt i hemligheternas skafferi. Det gör boken bara ännu bättre…

Korpen, t.ex.? Vem/vad var korpen? En symbol, för…(Här lämnas vi åt fantasin.) Och alla de uppstoppade djuren!? Så sjukt! Med meddelanden som så passligt dök upp!

För att inte tala om Signe! Finns hon? Hon är på en gång häxan, historieberätterskan och den som vid sidan av korsordet för berättelsen framåt.
Signes förvandling på slutet är lite …kryptisk. Från bitchen som står och petar den i leran uppgivet grävande och gråtande kvinnan i sidan med en käpp och bara talar kortfattat i gåtor - till kvinnan på slutet som berättar sammanhängande och välformulerat är väl förvandlingen inte så sannolik, men vad gör väl det? 🙂
En intressant karaktär, i alla fall.

Och så fick jag nästan lust att åka till Ven…


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Loris M
2017-12-11 09:13
#10

#9 Ja, jag kände på samma sätt, jag vill också åka till Ven. 🙂

Korpen, ja, det förstod jag inte heller. Och så Signes gåtfulla beteende. Varför var hon så sparsam med det hon visste om branden, familjen m.m. både när hon pratade med Erik och Ina? Vad skulle det vara bra för? Ina plågades ju så mycket för hon trodde att hon dödat sin syster. Varför kunde hon inte berätta för henne om något så viktigt och istället lät henne upptäcka det själv. 

Jag har lite svårt att förstå Ina hur hon kunde hemlighålla att de fått barn, speciellt när de kämpat så för att få barn. Jag undrar om någon skulle göra så i vekligheten.

Magi-cat
2017-12-11 17:30
#11

#10 Enligt folktron är korpen en magisk fågel som har förmåga att hitta det som är borttappat eller glömt. När allt var funnet och återupprättat dog korpen, den "behövdes" inte längre. (Men varför stoppa upp den?)

Angående Ina och barnet så gick tankarna lite till böcker vi tidigare läst i cirkeln, om att försonas med det förflutna, med sin mor och att knyta ihop trådarna för att bli hel.
Att hon inte berättade för Erik om barnet kanske var för känsligt? Hon kanske inte vågade i början av deras förhållande för att inte riskera klandras för sitt beslut den gången. Vid någon punkt hade tillfället för alltid gått förbi och det var för sent att berätta för att inte riskera att förlora vad de uppnått, att det skulle betraktas som ett svek att hon inte berättat tidigare.

Men varför inte berätta allt innan hon dog? Att lösa ett kryptiskt korsord blir förstås en bättre story, men hade det varit i verkligheten hade hon själv gått miste om upplösningen, gåvan att ge sanningen.


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Upp till toppen
Annons: