Jag har inte läst ut boken än men kommer nog hinna göra det idag. Har ca 40 sidor kvar. Jag återkommer med kommentarer, men måste säga att det var en märklig bok. De första kanske 70-80 sidor kämpade jag med att hänga med, vem är det som talar, vilken tid, vad handlar det om…? Lite för rörigt i början. 

Samtidigt själva början med terrorattacken i butiken och den rörighet i sättet att skriva, beskriver riktigt bra hur en psykos kanske kan kännas inom en person, förvirring, tappa bort sig själv, tiden, sammanhanget…

… men ju mer jag läste desto mer blev jag intresserad och pusselbitarna föll sakta på plats. Även om det finns mycket kvar att reda ut. Men det kanske han gör i slutet? Vi får se, jag måste ju läsa klart.

# 1

Haha Loris M 🙂

När jag somnade igårkväll hade jag också ca 40 sidor kvar av boken 😴 Har varit kringresande idag så jag har inte hunnit längre än … men snart så.

Nu var jag inte riktigt korrekt när jag skrev det ovanstående.

Jag läste nämligen Boken redan i höstas så nu är det andra läsningen.

Jag tyckte första gången att romanen var ganska så förvirrande och ville läsa om den riktigt noga för att bättre förstå förflyttningarna i tid och rum och flickans, "terroristens" identitetsbyten. Eller förstå, snarare undersöka hur författaren har konstruerat dessa skiften. Håller storyn som han bygger upp? Även i en berättelse med SF-i eller övernaturliga inslag måste det finnas en logik för den världen.

Det skall bli spännande att se var vi hamnar när vi går i närkamp med den här romanen. Åtminstone Loris M och jag verkar ju stå där snart vid vägs ände. 🤔

#3 Ja, det var lite roligt. Och precis som du har jag inte kommit längre idag fast jag planerat det. 😃Det ar så mycket annat som jag skulle göra idag. 

Kul att du läst boken. Då år vi hjälpas åt att reda ut alla frågetecken. 🙂

Först lite tankar om berättarperspektivet. Eller perspektiven. Det är ju både förvirrande och spännande när berättarperspektiven växlar – som det gör i den här romanen. 

Berättaren är en 35-årig författare/poet med fru och liten dotter. Lever här och nu i Göteborg, är muslim, andra generationens invandrare från Nordafrika. Han håller ihop berättelsen, berättar i jagform och vad jag kan se får vi aldrig veta hans namn. Fast det är ju (helt klart) Anyurus alter ego. Denne författare får bit för bit huvudpersonens – flickans, terroristens, nedskrivna berättelse, också den i jagform. Denna historia växlar mellan nutid och framtid. Inte heller hennes riktiga namn får man veta.

Sen finns ytterligare ett berättarperspektiv, då tex flickans eller författarens liv skildras i tredje person av en utomstående ”allvetande” berättare. Nutid.

Även en av de två manliga terroristerna har en infogad berättelse som han berättar i jagform. Det kan finnas fler perspektiv, det är ju inte det första man (eller åtminstone jag) tänker på när man läser en berättelse. Men det här är vad jag såg.

Vet inte vad som hänt med texten ovan.

Här lyckas jag inte med nytt stycke och i mobilen är texten helt sönderstyckad.

Undrar vad ni ser? 🤔

Det här ser jag (sitter vid datorn), men jag kan fixa till texten om du tycker att det behövs.

Det blev något konstigt, för det går inte att göra styckeindelningar så det ser ut som det brukar. Men nu har jag ändrat lite i alla fall som det ser ut som en styckeindelning. 🙂

Tack ska du ha, Loris M!

Det var inte av pedanteri jag undrade. Jag var också inne och försökte ändra direkt efter det jag skrev, då man kan gå in och hantera sin text. Men den bara drog ihop sig igen. Jag tyckte det var skumt. 🤔

BrittaD,

Har du läst ut boken? Jag har precis gjort det och nu vet jag vem Tundraflickan är. 🙂Jag grät när jag läste de två sista sidorna. 

Många frågetecken fortfarande och jag är glad att du också läst (hopas några fler också) så i kan hjälpas åt och reda ut allt. Jag behöver nog fundera lite innan jag skriver något mer. 

Men vad gäller det där om perspektiven som du skriver, jag hade svårt för det i hela boken. Även om författaren framträder som berättaren så har jag svårt för att han ibland ändrar berättarperspektivet mitt på en sida. Det kommer ett nytt stycke och helt plötsligt är det någon annan som berättar. Inte helt smidiga övergångar.

Och vad bra att de kom fram varför Tundraflickan frågade efter Isra. Jag tyckte att det var märkligt när hon frågade det men fick aldrig något svar. Jag väntade och väntade och funderade över varför det aldrig kommer fram. Men på slutet så… 🥵

Och det här med Hamad på slutet och att han skjuter sig själv och att han verkar hamnat i någon slags rundgång där parallella världar möts, eller vad det nu var… 🤔 Jag måste nog fundera. Men intressant var det.

Lämnar det här med de olika världarna och tidsförskjutningarna annars drunkna jag där.

Tänkte i stället på vad författaren har för ärende med den här boken.

Han målar upp en förfärlig bild av ett framtida fascistiskt Sverige, där de som inte är riktiga svenskar måste skriva på ett medborgarkontrakt för att få vara med i samhället. Bit för bit stöts de ovälkomna ut, tala om utanförskap eller parallella samhällen! Orsaken till detta är en rädsla för och ett hat mot muslimer efter ett terrordåd (som inleder boken). Tundraflickan som deltar i terrorattacken avviker från planen när det dyker upp deja-vu-upplevelser från hennes andra världar i huvudet på henne. Och de utstötta är naturligtvis ännu räddare.

Rädslan finns överallt … finns många olika trådar där. Men jag tolkar författaren och slutet på boken att det finns en chans att avvärja den här fasansfulla samhällsutvecklingen.

Eller?

Finner han sig bara i det oundvikliga ödet?

Tarotstollan,

hade inte du också läst den här boken 🤔

#14. Nej jag har inte läst den men jag äger den. Kommer nog att dröja innan jag läser den, då jag fortfarande kämpar med "Väktarna".

#13 Ja, så tolkar jag det också. Hans/författarens rädsla och farhågor genomsyrar hela boken. Även sorg skulle jag nog säga att "inte vara som alla andra", att tillhöra "de andra". Han är  utan tvekan orolig över samhällsutvecklingen och att de nynazistiska  strömmar får större fäste. Så frågan blir stanna eller söka sig vidare till ett annat land?

Att han väljer att stanna  visar på en tro på framtiden och att stora som små beslut vi gör kan ha avgörande betydelse som vi inte alltid kan greppa just då. Jag tänker också att hans beslut att stanna innebär att Tundraflickan fick träffa Liat och deras vänskap kunde växa, vilket inte skulle inträffat om de flytta. Det betyder också att Tundraflickan kunde rädda situationen den där dagen för terrordåden. Hade hon flyttat så antar jag att Amins syster skulle vara med istället för henne och då hade utgången varit annat. Visst är det så? Hon såg ju henne ibland och att hon egentligen inte dog som barn utan var med Amin den där dagen i butiken. 

Det här med perspektiven är otroligt svårt att reda ut men det vore roligt om vi lyckades med det. 🙂Det är så fruktansvärt intressant. Jag tänker på parallella universa och att det här kanske var något sådant. Att det alltid finns oändligt med möjliga vägar som vi kan ta och i en övernaturlig mening så gör vi det också. Alla möjligheter och alla liv existerar samtidigt men dessa världar är osynliga för oss. I den här boken synliggjorde författaren dessa världar och visade hur invecklat det kan vara.

Jag hittade en fin intervju med J.A. Det var Gessika Gedin i Babel som samtalade med honom. Hon slutade med att fråga om han var pessimist eller optimist, och han svarade tveklöst:

Optimist! Det måste man vara när man har barn.

Sen berättade han något väldigt spännande: Att han funderar på att skriva en fortsättning på den här boken ❤️

Tankarna kring tids- och plats- och personlighetsförändringarna lämnar jag vilande till ett senare tillfälle.

# 17 Jessika Gedin skall det vara!

Spännande! Jag hoppas på en fortsättning.

Laddar hem boken nu och planerar att lyssna på den imorgon.

👍🏻

Toppen 👍🏻

Nu har jag lyssnat klart.

Det är lite jobbigt med de olika tidsförskjutningarna.

Men från att jag varit lite skeptiskt till en början så tycker jag att boken blev bättre lite längre in.

Skildringen/farhågorna om ett kommande klimat i Sverige skildras bra tycker jag.

Ser fram emot nästa bok (om det nu blir någon)

Jag undrar hur det skulle vara att lyssna på den här boken. Jag har ju läst den två gånger och ändå behövt backa och bläddra tillbaka för att få sammanhang.

När man lyssnar, bläddrar man tillbaka då också - eller kan du ta in allt på en gång? Jag är ju lite chockad av din läskapacitet så jag måste fråga det här också.

Man kan backa och ta om bitar av böckerna för det mesta.

Den senaste boken var/är åtta timmar lite drygt.

Det sista kapitlet lyssnade jag på två gånger då jag tyckte det var lite knepigt på vissa bitar.

På den tiden då jag läste mina böcker borde jag ju haft ännu högre tempo med tanke på att då kunde jag ju inte läsa samtidigt som jag gjorde andra saker.

Läste i princip fem böcker i veckan eller med då.

Nu kan ni kanske få svar på några av de funderingar ni hade. 🙂

https://bokcirkel.ifokus.se/discussion/1494394/samtal-om-%22de-kommer-att-drunkna-i-sina-modrars-tarar%22