Jag började. Läste hälften och tänkte till en början att detta går ju bra men sen väntade jag och väntade på att det skulle hända något. Jag läste lite mindre än hälften av boken. Sen slutade jag. Sorg för jag hade verkligen sett fram emot denna men den gav mig inget alls. Tidigare borde vi fått små teesers om vad som väntade. För att hålla lite spänning om varför hon ärvde, vad som hade hänt mellan syskonen. Man får parallellt följa mamman och mostern men det fyllde inte på något. Det kan vara så att jag helt enkelt inte gillar hennes böcker. Jag har provat läsa andra utan att kunna ta mig igenom dem. Men ja. Jag hoppades på denna.

Någon Kate Morton är hon ju inte precis…

Synd att du upplevde den så Tokryck. Har du kommit igång med läsningen Magi-cat? Jag har börjat idag och tänker ge det en chans. Få se om jag orkar läsa hela.

Läste hela. Förstår inte hur den kunnat bli så populär.

Nej, när det gäller vissa böcker fatta man inte hur de fått sin popularitet och vad exakt det är människor älskar. Så var det med "Ett litet liv" som en av mina vänner slukade på ett par dagar och jag fattade noll. Det tog mig flera veckor att ta mig igenom 50 sidor innan jag slutligen gav upp. 

Tant Grön, Blev den här boken bättre mot slutet? Är det någon idé att fortsätta läsa tycker du?

Svårt att säga om det är någon idé för dej att läsa färdigt den.  För mig var det slöseri med min tid, men jag läste den ganska snabbt i alla fall. Gillade inte hennes sätt att skriva. Handlingen var som vilken billig veckotidningsroman som helst.

Okej, tack! Jag tror att jag fortsätter en bit i alla fall s får jag se om jag tröttnar.

Jag har läst ut den och tycker absolut den är värd att läsas till slut. Som sommarläsning…Och om man gillar England…

Det verkar som upplagt för en sågning av boken, så det är väl dags att säga något positivt om den. 🙂

Den fungerar utmärkt som läsning i sommarvärmen och en bit efter mitten ungefär är den riktigt spännande. Då ville jag bara fortsätta att vända blad för att få ihop trådarna till det lyckliga slutet.

Men - (och nu kan ni blunda som inte ännu har läst den) - det blir inte riktigt så, utan en riktig antiklimax, tycker jag.
Trådarna vävdes inte ihop, det fattas lappar i lapptäcket (som hur Kristina och Sara egentligen hade det i Sverige) och framför allt: Hur sjutton kunde hon anmäla sin älskade som IRA-medlem till engelska polisen??? Det stämmer på något sätt inte med personbeskrivningen av henne som ung eller äldre.

Sedan retar jag mig på att huvudpersonen så gott som alltid i den här typen av böcker faller för första bästa SNYGGA karl (man får upprepat hur SNYGG han är tills man bara inte tål föremålet i fråga) som om han vore lyckan i livet?!
Han svek henne ju faktiskt när han inte ville lyssna, gick ifrån och surade bara. Och Charlotte insåg att de inte ville samma sak i livet. Sedan behövs det bara att ha gör en pudel, lagar god mat och lär sig några svenska glosor, så faller hon för honom och förlåter allt. 🤪
Hon - en driven företagare med skinn på näsan och mycket kunskap och skicklighet!

Nej, nu är det dags för något positivt igen känner jag. 🙂

Ingredienserna med bokhandelsatmosfären älskar jag. Katten och Martinique och Sam som färgstarka personligheter. En plats att läka och litteraturen som medicin.
Miljön i London och människorna gillar jag också.

Det fina författarbesöket i bokhandeln var en kul twist. 😃

Ja katten och Martinique gillade jag också. Bokhandelböcker kan bli så bra men denna höll inte måttet.

Nu har jag hoppat över att läsa vad du skrivit Magi-cat, läste bara att du ska berätta något positivt. 🙂 Jag ska fortsätta läsa boken så återkommer jag till tråden när jag är klar.

Någon Kate Morton är Skybäck som sagt inte, även om man kan ana inspirationen. Och så slarvas det med språket på några ställen, vilket är bra onödigt.

Boken har fått goda omdömen, men här verkar vi överväga åt den kritiska delen på skalan…🤓

Det är väl tur att vi har olika smak. Katten gillade jag och miljön, men inte mannen hon föll för. Störde mig också på hur många gånger hon upprepade hur snygg han var. Och att han hade så stora bruna ögon, det upprepade hon hela tiden. Såg Göran Ragnerstam framför mig när jag läste det. 😃

Intressant hur olika vi tycker. Juniboken orkade jag aldrig läsa hela, testade lite här och där men - nej.

Snubblade på juliboken i vårt lilla bibliotek när jag lämnade tillbaka barnböcker. Jag läste hela boken på kvällen och gillade den mycket. Jag har inget problem med att jag bara kunde skönja hur uppväxten i Sverige var - fick använda min egen fantasi.

Boken understryker hur svårt det kan vara när man underlåter att prata med varandra särskilt om svåra saker. Hur fel och begränsande ens liv kan blir. Jag tyckte att de korta parallellerna mellan 1982 och nutid rätt tidigt aviserade vad som hade hänt.

Saras reaktion med att kasta ut Kristina och hämnas på Daniel kändes inte ologisk. Vad gör inte folk IRL i affekt när starka känslor är inblandade. Naturlitvis räknade Sara inte med att han skulle dödas utan bara hindras åka till Sverige.

Jag kan dock hålla med om att beskrivningen av den "snygge" William kanske blev lite för tillrättalagt på slutet

Ja, det var väldigt olika hur ni upplevde den här boken. Jag har varit tvungen att ge upp den. Läste ca 20  sidor och den fångade mig inte direkt men hade fortfarande för avsikt att läsa klart. Men sedan hade jag mycket att göra och hann inte med boken och var tvungen att lämna tillbaka de. Det gick inte att förlänga lånetiden då det fortfarande är många som står i kön och väntar på den.