• Jag förstår inte titeln - den har inget med huvudpersonen att göra
• Den är tråkig och det händer inte speciellt mycket
• Jag har svårt att relatera till den dysfunktionella familj och miljö som huvudpersonen skildrar
• Boken ger mig varken spänning, glädje eller nya insikter - kanske för att jag inte är mottaglig för det just nu
• Nej det var ingen höjdarbok för mig

Det ska bli intressant att höra vilka kvalitéer ni andra hittar

Jag har läst den. Jag tänkte ge upp för jag tyckte den var tråkig. Men jag fortsatte. Jag tyckte inte så mycket om den. Fanns inget som jag fastnade för tyvärr.

Det lät ju inte så hoppfullt. Jag har boken hemma och den står på tur. 🙂

Härlig bild förresten, i #0! 😍

#4 Visst är den! 🙂

Jag läst en tredjedel knappt och det går lite trögt måste jag säga. Ingen bok som fångar mitt intresse och gör att jag längtar till att sätta mig ner och börja läsa. Men jag ska ge det en chans.

Jag har bara precis börjat läsa den, återkommer!👍

Vill bara säga att jag böjar gilla den (har läst ut mer än hälften) och att jag börjar förstå varför den fick Augustpriset. 🙂

Även om den är bitvis ofokuserad så tycker jag att det är häftigt att hon försöker berätta om sin barndom genom sitt unga jag. När barndomar skildras blir det ofta en vuxen som minns och blickar tillbaka, men hon försöker vara flickan i barndomen och vara där och då.

Åh vad irriterande… skrev precis ett långt inlägg och råkade tryck på fel knapp och allt försvann. 😕

Nu har jag i alla fall läst ut boken och tycker att det blev allt bättre ju längre man kom. Det kanske inte är så mycket handling och så mycket spännande händelser men tycker att hon skildrar väldigt bra den skulden och förvirringen som ett barn kan bära på när föräldrar är i konflikt. Speciellt när de inte pratar så mycket om det som händer så barnen får själva lista ut och gissa. Och hur Neta får som äldsta barnet ett stort ansvar, både för syskonen och mamma senare, men även att hon själv känner sig tvungen att hålla alla glada för att hålla allt ihop.

Sedan är det också en bra beskrivning av hur det var på den tiden att kvinnan förväntades ge upp sina drömmar och karriär för att kunna följa och stötta mannen. Inte undra på att mamman blev så deprimerad och besviken när hon blev lämnad.

Sen förstår jag inte riktigt varför syskonen knappt nämns. Neta verkar ha tagit hand om dem mer än deras mor men ändå skriver hon knappt om syskonen och hur det gått för dem, vad de hade för relation o.s.v. Kanske av hänsyn till dem eftersom de troligen fortfarande lever.

Vad gäller titeln och det som du Torparmor skriver… jag tycker att den ändå har med huvudpersonen att göra. Hon nämner spådomen genom hela tiden och det verkar vara viktigt för henne att veta om spådomen slår in. För om den gör det, då måste det betyda att det finns en Gud och finns det en Gud finns det också en menineg med hennes liv och det hon fått gå igenom. Så uppfattade jag det i alla fall.

Har börjat läsa den nu. Jag antar att det tar ett tag att komma in i den…

Elände verkar finnas det gott om. Finns det inga vettiga vuxna någonstans eller är det bara inte roligt att skriva om dem? (Bara en parentes.)

Jag har blivit lite fascinerad. Få se hur det går….🙂

Jag har läst den nu.👍
Jag valde storstilbok för att det skulle gå fortare och lättare att läsa den. Vet väl inte direkt vad jag skall tycka om den.
Inte spännande men ändå drevs jag vidare att läsa för jag ville veta hur det gick.
Känner igen mycket från min egen barndom och uppväxt, det pratas mycket på ytan men så fort det blev något djupare så tystades det ner.
Inte prata högt och absolut inte så någon utanför familjen kunde höra, för tänk om folk började prata!
Känner igen det där med att bara flyta med och göra som man blev tillsagd och visa upp en perfekt fasad.
Umgås med kompisar som man inte har något gemensamt med bara för att vara som alla andra. Allt för att vara vanlig och passa in.😐

Svårt att få något grepp om tjejen och vem hon egentligen var.
Jag fattar inte hur hon bara kunde sticka iväg till Paris och bo där med tanke på hur vilsen hon var i huvudet…

En bok som bara flyter på ytan och antagligen kommer jag att glömma bort den ganska så snabbt!
Jag ger betyget 2 av 5!

Nu har jag läst boken och tyckte ganska bra om den. Ibland läste jag långa avsnitt och ibland låg den oläst flera dagar.

Stilen är intressant och lite ovanlig. Som i dagboksform lite grann.

Utlämnande och utmanande om alla dessa människor som försöker hitta sig själva eller vad de nu försöker hitta. (Varför måste det vara så krångligt allting människor emellan? undrar man ibland.)

I slutet av boken lyckas huvudpersonen komma loss för att ge sig iväg mot framtiden.

Kanske hittar hon rent av Gud, eller typ, får en uppenbarelse, säger hon…Öppnar sig för tacksamhet och glädje, ljus och glädje.

"Och allt öppnade sig runt mig, staden och människorna. Precis där mörker möter ljus föds liv och det kan man väl kalla för Gud.

Varje litet frö av glädje skulle jag samla i mina händer."

(citat från sista sidan)

Ljus och glädje är inte vad resten av boken handlar om. Tvärtom. Men glädjande att hon fick med det på slutet och skickade ut till oss läsare.

Poäng på boken: 3 - 3,5.

Spådomen slog inte in riktigt…

Ja, att det ska vara så komplicerat, svårt att hitta sig själv, svårt att kommunicera med andra, svårt att förstå andras perspektiv…..

Slog inte spådomen delvis, eller minns jag fel? (har redan börjat glömma bort vad jag läst) Hon skulle åka bort och träffa någon stilig mörk man, det skulle vara krångel men de skulle få  varandra om hon väntade. (han var gift) Sen skulle de få barn och leva lyckliga i alla dagar och där blev det inte så (kom jag på nu). Hon blev ju sjuk och det blev inga fler barn.

#14. Dessutom var väl pojken de fick inte riktigt frisk, tyckte jag mig läsa mellan raderna.

#15 Just det! Han hade inte börjat prata och så som de beskrev honom tänkte jag på autism.

Jo, just det, spådomen slog in delvis…Den mörke mannen, utomlands, barn…Men sedan skulle hon väl få två barn och så var det något mer som inte stämde…Har lämnat igen boken, ska kolla sedan vad jag tänkte på. 😎