Jag ÄLSKADE den. Så himla fint skriven och lättläst trots att den innehåller så mycket känslor.

Roxy - huvudpersonen som ska hitta en kille
Eva - Roxys bästis
Mia - som Roxy blir kär i

Blev så irriterad på att Roxy tvunget skulle ha en kille, speciellt när alla killar var mer eller mindre skräp. När hon väl träffat Mia blev jag så irriterad på att hon inte bara berättade det för Eva. Varför skulle Eva bry sig om Roxy gillade en tjej istället för en kille?  Tills jag kom på att det är ju lätt för mig att säga, som är ute ur tonåren och all osäkerhet och vet var jag står. När jag berättade för min dåvarande bästis att jag gillade tjejer (och andra) hade jag tagit mod till mig i flera veckor, jag började gråta när jag berättade och hennes reaktion var "det är väl okej att vara gay men de måste ju inte visa det för andra". Roxy tänkte kanske inte så om Eva (så uppfattade inte jag det åtminstone) men det är svårt när en bryter mot en så tydlig norm.

Jag tror att en anledning till att jag älskar den så mycket är att jag finner berättelsen så trovärdig. Författaren, Yrsa Walldén, var 28 år när boken släpptes men jag upplever att den är skriven ur en 18-19-årings perspektiv. Upplever annars ofta att vuxna inte kan skriva yngre karaktärer, men Walldén gjorde det jättefint.

Hoppas någon mer läst boken!

Jag provläste på nätet och - nej det är ingen bok för mig