Diskussion - Och eken står där än
Dags att diskutera "Och eken står där än" och jag hoppas att fler än jag läst. 🙂
Vad tyckte ni om boken? Vad var bra och vad var mindre bra?
Jag läste den på tre-fyra dagar precis i början av april och har nu tidsinställt det här inlägget för att kunna skriva vad jag tycker innan jag glömt bort det. 😃Det är den 10 april egentligen och jag kan konstatera att det här är en bok som jag troligen inte kommer att minnas länge.
Själva berättelsen är fin och Esthers och Ruts vänskap är vacker och ren på något sätt och det är det jag gillar. Jag gillar hur deras vänskap utvecklas, hur de är måna om varandra, deras saknad efter varandra, hur de fyller varandras liv med menig och förändrar det … allt detta köper jag. Men jag tycker inte att författare är övertygande när hon pratar om Esthers äktenskap och misshandel. Det är för få detaljer och ibland märkliga kommentarer och sätt att tänka. Inte heller Esthers saknad efter Adrian och relationen till honom känns så övertygande. Nu vet jag inte hur det känns att inte ha sina barn hos sig hela tiden, men att hon inte gör annat än gråter hela dagarna när han inte är där för att i nästa stund när hon blir engagerad i Ruts öde och vill åka till Italien, plötsligt inte kan vänta tills hon dumpat honom på förskolan så hon kan gå iväg och leta efter spår.
Dialoger kändes inte heller övertygande ibland. Jag blev irriterad flera gånger, som när Esther tjatade på Rut om att hämta nyckel så de ska gå in i hennes barndomshem. Varje gång de träffas så tjatar hon om det och inte ger med sig fast Rut signalerar super tydligt att hon inte vill. Jag har svårt att tänka mig att någon skulle vara så ofinkänslig i verkligheten. Speciellt mot någon man tycker om. Författaren lyckas inte få mig i alla fall att tycka om Esther och leva mig in i hennes situation och känsloliv. Egentligen, den enda gången jag blir berörd är när det kommer fram att Rut är död och att de aldrig mer får träffas och sitta på den där bänken.
Sedan förstår jag inte heller varför är hon så fattig. Rektorer tjänar bra så det känns inte rimligt eller trovärdigt att hon sitter och försöker skrapa ihop för en flygbiljett och när hon till slut lyckas, ja men då kommer hon inte ha råd med en ny cykel och kläder till Adrian. 🤪Okej, nu är jag lite för kritisk och trist känner jag, men jag tror att det lätt blir så när man inte riktigt kan leva sig in i karaktärernas öde. Då sitter man (jag) istället och analyserar. 🙂
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
Jag har också läst boken och jag tyckte om att läsa den, den var lättläst och engagerande och berättelsen utvecklades hela tiden.
Vad jag främst tyckte om var faktiskt eken. 🙂 Det börjar och slutar med ett träd, en ek. Eken som symboliskt står för styrka, uthållighet, det eviga och förbindelse mellan himmel (luft) och jord, mellan då och nu. På det sättet passar den så bra in. Det är där allting börjar, med vänskapen mellan Ruth och Esther, den som Esther säger räddar hennes liv.
Det är där epoken slutar, där Ruths aska strös ut i vinden. Cirkeln är sluten och en ny början tar vid. Barnen leker och skrattar och Adrian tittar efter stjärnan på himlen. Och eken står där än, med hjärta och smärta inristat i barken …
Sedan reagerade jag också på en del saker som Loris tar upp, att Esther tjatar väldigt ofint och okänsligt ibland. De bitarna känns inte övertygande. De blir mer för läsarens upplysnings skull, inte något som riktigt passar in.
Esthers hastiga resa till Italien känns inte heller övertygande. Hon vet inte ens om Ruth är där, vad som hänt, eller för den delen var hon egentligen bor i Sverige! Ändå kastar sig Esther huvudstupa iväg till Italien med "Comosjön" som i stort sett enda ledtråd …
Där träffar hon oförhappandes nya vänner som hjälper henne. Osannolikt, men det funkar i en roman.
Att hon träffar Ruths son utan att känna till honom verkar också osannolikt, men Ruth började faktiskt bli dement (vilket jag tycker märks på ett par ställen i boken) och orkade/ville/kunde kanske inte berätta?
I det sammanhanget tycker jag också att Esther uppträder otroligt ofint (och icke-trovärdigt) när hon lägger sig i beträffande begravningen och försöker påverka Roberto fast de inte alls känner varandra!
Och så kan jag inte fatta varför hon gråter så hejdlöst över den där psykopaten som slängde in henne i väggen och däremellan gjorde henne sååå lycklig. Men hon kanske var deprimerad och så framkommer det också att hon var orolig för Adrian, att han skulle göra likadant mot honom om han började opponera sig.
Men hur som helst, trots allt en läsvärd positiv bok, särskilt om man gillar ekar! 🙂🌺
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Tack Magi-cat! 🌺
Nu när jag läser vad jag skrivit känner jag att jag var lite väl hård och kritisk men kritiken känns ändå inte helt obefogad när jag läser dina kommentarer. Det är de små detaljer som ibland förstör som känns för överdrivna. Som det där med att åka till Italien som du skriver om. Det reagerade jag också på. Med knapp information och en taskig ekonomi. Och så begravning och att Esther lägger sig i och att Roberto faktiskt lyssnar på henne fats han knappt vet något om henne.
Sedan att Robertos pappa dyker upp som på beställning och att Esther fattar direkt att det är han och Roberto och han får träffa varandra… känns också lite väl arrangerat.
Men eken och hela symboliken med den så som du beskriver den Magi-cat är verkligen jättefin. Början och slut. Styrkan och det som består i livet i ett väv av förändringar.
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
Det är trevligt att diskutera så här i en bokcirkel. 🙂😎
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Det tycker jag också. 🙂
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
Fin bild på eken överst i tråden. 🙂 Med bänk och allt!
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Här är böckerna fortfarande utlånade till slutet av maj.
Kul att läsa vad ni tycker om den men jag känner inte på era beskrivningar att det är en bok jag skulle gilla att läsa, så jag hoppar den.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Men jag tyckte om den ändå, Tarotstollan! 🙂 Och eken var fin! 🤗 Och vänskapen mellan dem …
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Boken slutar med ett efterord där författarinnan berättar om den research hon gjort i samband med skrivandet av boken. t.ex. gällande par som gått igenom skilsmässor och hur de upplevde allt.
Det finns också en del tips telefonnummer att vända sig sig, som Kvinnojouren …
När Esther i boken ringde Kvinnojouren (eller liknande) och berättade vad maken gjort och att hon nu gömde sig på vinden, lät det trovärdigt för läsaren, som om samtalet skulle kunnat vara autentiskt.
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen