Jag har läst den. 😎 Återkommer. 🙂

#1 Oj, vilken snabb respons! 🙂 Jag måste erkänna att jag inte hunnit. Denna månad har det varit så mycket att jag varit tvungen att påminna mig om att andas, så läsa böcker har jag inte kunnat unna mig, tyvärr.

#2 Inte lätt att hinna alla gånger….🤗

Tvärtom för mig, har varit däckad och mellan varven läst lite annan typ av böcker än jag gör annars. 🙂

Jag har läst den!👍
Smårolig och kul, det känns nästan som att den skrevs direkt för filmduken då scener är beskrivna så att man kan se dem framför sig direkt. Inte för att jag sett filmen och vet om det stämmer..
Ibland kändes den nästan överdrivet barnsligt och beskrivet som om det handlade om en tonårstjej och inte en tjej runt 30, det stör mig rätt mycket.
Språket kort och enkelt.  De få samtal hon har med sin pappa är de som berör mig mest.

"ljuvligaste lilla bokstycke jag läst på länge, "briljant, oemotståndlig", är några av kommentarerna på insidan av omslaget…

Jag grep mig verket an fast besluten att läsa den välvilligt. Jag skrattade många gånger, särskilt åt den dråpliga scenen på slutet när den blivande pappan kånkar Bridget som snart ska föda  fram till förlossningskliniken för att det inte gick att få tag på taxi. (Det är hårt för gravida välbeställda kvinnor även i London.) På det sättet fyller den sin funktion som underhållningslitteratur.

Dagboksformen är fyndig och gör boken synnerligen lättläst. I det här fallet skriver hon också riktat till sitt barn att läsa när han växt upp, vilket är ett smart grepp.
Det är roligt att läsa en roman där SMS-trafiken speglar dagens verklighet och vedermödor ("JÄVLA DANIEL SVARA INTE") för att inte tala om mass-SMS som i fyllan och villan kommer fel och framför allt aldrig borde skrivits. Tacksamt, dråpligt, kul.

Jag försökte att inte reagera på ytligheten i det myckna bruket av alkohol och sex, gärna i kombination. Fjäskande för drottningar och (den inbillade) vikten av att förhålla sig till samhällets grädda och glam, förlegade värderingar . (Hur bara orkar de?)
(Håller med Tarotstollan om att samtalen med pappsen går mer på djupet och vi anar förnuft och värme där. Samt lite Marks tal i kyrkan.)

Här finns förstås också sympati för Bridget och den situation hon hamnat i och hennes längtan efter något mer än ytan, efter ett barn och att gå vidare.

Hur som helst, roligt, lättsamt, på sina ställen fascinerande, men efterlämnar inte den där känslan som riktigt bra böcker som griper tag i en gör.

Jag måste erkänna att jag såg filmen innan jag läste boken, på ett flyg, och utan ljud. Den är förmodligen roligare med ljud och/eller textning, vissa scener var bara konstiga och fanns inte med i boken. 

Jag älskar böckerna om Bridget Jones, jag älskar Mad about the boy som utspelar sig senare än den här, men den här kändes väldigt platt och det var inte så många roligheter här. Det mesta kändes återanvänt. Gör om, gör rätt, hade jag sagt om jag var redaktören.

#6 Jag har inte läst de andra böckerna. (eller sett filmerna) 🙂

Det lär dröja länge innan jag gör det.