Jag har heller inte läst färdigt den än.

Nu har jag läst färdigt den och det var verkligen en resa!

Roxane beskriver det mesta in i detalj om vilket helvete hon har gått igenom och fortfarande kämpar med.
Hon är 1.90 m  lång och väger en bra bit över 200 kg!
Som kvinna passar hon ju då inte in i den s.k. "perfekta värld" där omgivningen och skönhetsideal styr och bestämmer hur vi skall se ut.

Som 12 årig blev hon våldtagen dels av killen hon var kär i men också ett killgäng som han kände, Roxane vet inte ens idag hur många de var.

Efter det så dog hon invärtes och eftersom hon inte vågade berätta vad som hänt för någon, så var hon ju tvungen att få ut skräcken, rädslan och äcklet för det hon hade varit utsatt för på något sätt och då blev maten hennes tröst.
Hon åt och åt och åt och trodde på det viset att hon skulle kunna skydda sig själv genom att bli fet och osynlig i världen. Särskilt då osynlig och oattraktiv för män, eftersom feta kvinnor varken syns eller är attraktiva sexuellt enligt henne.

Hon beskriver allt så rakt på, att jag ibland eller oftast tycker det verkar som att hon står på utsidan och tittar på sig själv.
Hon skriver om före och efter och det är naket, utlämnande, iskallt, tårfyllt, pinsamt och skamligt allt det hon berättar om hur hon uppfattar sig själv.
Hon berättar om människors nyfikenhet, stirrande, hur oförskämda de kan vara, medlidandet och även äckel från folk hon kommer i kontakt med.
Ibland kändes det som att hon har berättat det här så många gånger, att hon går på autopilot när hon upprepade  samma sak om och om igen.

Tänkte också på det hon sa i början på boken att "fina katolska flickor sysslar och tänker inte på sådant här". Funderar på, om tyvärr även religionen styrde i detta fallet, att hon skämdes så inför sina föräldrar att hon inte vågade berätta vad som hände.

Denna boken skakade verkligen om mig och jag tycker att alla borde läsa den!
Jag ger 4, 8 poäng av 5 för denna boken.

Var det bara jag som läste denna boken? Har för mig att det var flera som gjorde det och det vore kul att se vad ni tyckte om den!👍

Jag har läst den! 👋

Och vad märkligt! Jag trodde att jag redan skrivit om boken för jag vet att jag läst din kommentar. Var övertygad om att jag skrivit efter det. 🤪 Eller så har jag tänkt på boken efter din kommentar men inte skrivit något (vilket uppenbarligen verkar mer troligt 😃). 

Jag gillade den också, även om jag har svårt för hennes sätt att skriva. Så korta kapitel och så ostrukturerat. Men verkligen modigt av henne att skriva en sådan bok där hon totalt utelämnar sig själv, sin kropp, upplevelser, sina mest dolda tankar. Speciellt med tanke på att hon redan var en offentlig person och även med tanke på att hon är professor och träffar studenter och kollegor som kanske läst boken. 

Jag förstår verkligen hennes andra bok "I vilt tillstånd" mycket bättre nu. När jag läste den och inte visste att författaren faktiskt blivit våldtagen som ung kommer jag ihåg att jag chockades av brutaliteten när hon beskrev våldtäkter. Det var så detaljerat och så inne i huvudet på någon som blir våldtagen att jag kommer ihåg att jag undrade om inte hon upplevt det på riktigt. Det visste jag inte då som sagt. Men intressant att hon här i den här boken knappt skriver något om själva våldtäkten. Hon skriver att den här boken var det svårast hon gjort och jag kan förstå det och jag undrar om det var lättare att skriva om våldtäkter "I vilt tillstånd" eftersom hon gjorde så att någon annan, en fiktiv person fick uppleva det. 

Jag tror också att den där tystheten inför sina föräldrar hänger ihop med hennes kristna tro. Att hon någonstans inte kunde befria sig från tanken att det var hennes fel. Och så fruktansvärt att hon efter våldtäkten lät pojken fortsätta utnyttja henne.  😕

Allt det här med vikt och vårt besatthet av våra och andras kroppar… där är boken viktig. Men även att någon som är överviktig får berätta in historia och hur det känns att leva i en värld där vi hyllar smala, friska och vältränade kroppar. När vi läser om övervikt så är det alltid framgångssagor av typen "Jag var överviktig men nu väger bara xx kilo och tränar o.s.v. ". Målet är ju alltid att vara smal, för det är det som är det rätta i samhället.  Jag gillar att hon börjar med att säga att säga något i stil med, det här är ingen historia med bilder före och efter, jag är överviktig och det kommer jag alltid vara. Jag tror att det är svårt för någon som inte är överviktig att helt sätta sin in i eller ens tänka på hur jobbigt det måste kännas för överviktiga.  

Sedan tycker jag att det är intressant att hon går upp i vikt allt mer och äter mer så fort hon börjar bli smalare. Det är rätt vanligt tror jag bland de som blivit utsatta för våldtäkt, att man försöker sydda sig själv och sin kropp från män och göra sig så oattraktiv som möjligt. Eller, jag ska inte säga att et är vanligt, men jag har läst om och hört många som blivit utsatta säga det.

Ja, detta är en bok med många bottnar. 🤔
Jag reagerade också på att hon bara snuddar vid våldtäkterna men som hon säger "hon vet inte hur många de var" på ett annat ställe skriver hon "att hon vet inte allt eller inte villa komma ihåg allt de gjorde med henne".
Alltså tolkar jag det som att skräcken och skammen har gjort att hennes hjärna har låst in detta som hände henne, vilket är mer än förståeligt.😢
Får det intrycket att hon egentligen inte pratat ut om det ordentligt med någon psykolog och det är ju hennes beslut.
Men som sagt, en bok som berör på djupet!