Jag har just börjat på den. 📗🙂

Fint! Då är vi i alla fall två som läser. 🙂🌸

Läser du fortfarande Magi-cat?

Någon mer som läst?

Jag läste ut den för några dagar sedan. Gillar själva berättelsen och mystiken kring blomsterhandeln. Traditionen som förts över från generation till generation i Poppys familj där de med noga utvalda sorters blommorna och kombinationer fick ortsbornas liv förändrade till det bättre.

Sen finns det en del saker som jag tyckte mer om som dialoger. De känns inte trovärdiga, som exempelvis Jacks tonåriga son säger till Poppy: Vill du prata om det ? Ska vi ta en promenad? 🙃 Inte direkt vad en tonårskille skulle säga till en kvinna som hans pappa dejtar. Poppys dialoger känns också för fejkade, speciellt i början när hon motsätter sig på ett konstigt och barnsligt sätt allt som som Jack säger. Även hennes inre monologer känns ansträngda, som när hon resonerar med sig själv varför hon reagerar på vissa saker o.s.v.

Märker att jag tenderar att bli mer negativ ju äldre jag blir. 😳 Förut slukade jag sådana här förutsägbara kärlekshistorier och feelgoodromaner, men nu går jag mest och analyserar och tänker: Kom igen! Så skulle de aldrig göra/säga i verkligheten. Jobbigt! 😀🤷🏼‍♀️

Jag ville ändå läsa den till slut och se hur det skulle gå (även om man visste) och jag blev nyfiken på allt det där med slottet och den äldre mannen som bodde på ålderdomshem (och vars namn jag inte kommer ihåg). Det var spännande att följa den historien och hur det skulle utveckla sig.

Visstja, jag har läst den men glömt att skriva om den! -😀

Får återkomma, preliminärt håller jag med om dina synpunkter, det var både - och. Men jag läste den till slut och storyn blev mer sammanhängande mot slutet.

Ja, det blev allt bättre mot slutet. Början var inte så fängslande och tur att jag sällan ger upp böcker jag inte gillar från början. 😊

Säger detsamma, jag är glad att jag höll ut. 🙂 Det är bra med Bokcirkel!

Så här ett tag efteråt, jag tyckte ganska bra om boken som en trevlig sommarberättelse i hänförande miljö. Även om språket känns lite kryckigt ibland.

Jag håller med dig, Loris, om det där med dialogerna, även hennes (Poppys) inre, och det där konstiga käftandet med Jake. Hon var trots allt vuxen och inte 15 år i alla fall vilket det låter som ibland …
Även om det framgår att hon haft det jobbigt innan hon kom till St Felix, tycker jag att boken dröjde för länge innan hon fick ur sig vad som hänt med hennes bror. Det hade kunnat komma i små portioner (vilket vore mer sannolikt) än den längre sammanhängande berättelse som det till slut blev och som verkade öppna dörrar, särskilt hennes egna och allt vände som blad.

Miljön är underbar och den största behållningen. Jag tyckte också förstås om blommorna, särskilt de "speciella" buketterna. 🙂🌸🌷🌼 Och att Poppy fick den hjälp hon fick av Amber som så lägligt dök upp! (Hennes story blev väl aldrig riktigt färdigberättad?)

Personerna är lite kryckigt beskrivna. De "onda" har bara den sidan och man får inte veta mer om dem eller varför de agerar så som de gör. I verkligheten är det mer komplicerat än så. Saker och ting löste sig så plättlätt bara Poppy avslöjade hur det låg till. Charmerande, men lite enerverande också.

Något annat som jag tyckte om var att befolkningen ställde upp och hjälpte till, rent av tog över och städade och renoverade den lilla blomsterhandeln och sedan faktiskt även slottet som så lämpligt infann sig i berättelsen.

Hur som helst, en ok bok tack vare miljön, och blommorna! 🌸! Och den tar sig på slutet …

#7: Det där med befolkningen, hur de är hjälpsamma, omgivningen och miljöerna… allt det gör att jag i alla fall känner, Åh dit vill jag flytta. 🙂 Undrar om det fortfarande finns små samhällen även hos oss där folk är hjälpsamma, där alla känner varandra och ställer upp för varandra, eller har vi blivit helt inneslutna i oss själva sittande vi våra datorer och mobiler?

"….. det där konstiga käftandet med Jake. Hon var trots allt vuxen och inte 15 år i alla fall vilket det låter som ibland."

Exakt! Jag störde mig jättemycket på det för det kändes inte så äkta. Jag blev bara irriterad.

Håller med vad gäller brodern, varför dröja så länge med att berätta? Kanske för att skapa lite spänning och vilja läsa vidare? Vad gäller Amber, vi fick inte veta så mycket mer än att hon lämnat ett våldsamt äktenskap. Det tycker jag är bra, den berättelsen, att de kom med även om jag önskar att de utvecklat det mer. Det är vanligare än man tror med sådana relationer och många kan finna tröst i att känna igen sig, att man inte är ensam.
(Kom att tänka på en annan bok som var bra där det handlade just om det. Välutbildade och god ekonomi, men psykisk och fysisk misshandel. Hon blev vän med en äldre kvinna och till slut befriade sig. Undra vad det var för bok? Vet att vi läst den här inne och att jag tyckte att det var bra att det var en välbärgad familj där våld förekom, för det är inte bara "fattiga" och lågutbildade, som det ofta framställs, som blir drabbade.)

Jag gillade också boken egentligen om man bortser från alla saker jag störde mig på, speciellt mot slutet. Eller ju längre jag kom, desto mer gillade jag den.

#8 Kan det vara den här? Den har jag tänkt på både nu och då sedan dess och det temat.

https://bokcirkel.ifokus.se/discussion/1461535/diskussion-sommaren-hon-aldrig-glomde!

#9: Ja, visst är det den, tack! Den var verkligen bra.

Ser att du nämner Potatisskalspajssällskapet i den tråden… den kom jag att tänka på häromdagen när jag såg att den finns som film. Har inte sett den än men ska göra det.

#10 Har också tänkt på Potatisskalspajssällskapet de senaste dagarna! 🙂 Gillade den., men har inte sett filmen.

Jag gillade också boken och har tänkt se filmen men vet att filmatiseringar är sällan bättre än böcker, så har inte kommit dit än.