Hurra! Jag har läst den två gånger och ska lämna igen den idag! 🙂🌲🌲🌲🌲

Gör det lite enkelt för oss i starten och kopierar in förlagsreklamen, som jag tycker är helt okej.

En familj hittar sin drömtomt. Ett ruckel som står i vägen rivs och några gamla tallar sågas ner. Det är av dessa furor de ska bygga sitt nya hus. Här ska de leva, här ska de bo!

Men det är nåt konstigt med träden, de stretar emot. Kådan rinner och virket gnäller. Det är som att träden vore vid liv, alltså som av kött och blod …
Märkliga saker börjar hända. En morgon är det barr i hela huset, och börjar familjen inte må lite konstigt?

Furan är en riktig rysare för barn och vuxna. En krypande, suggestiv och vacker bok om naturen och människorna i den.

Jag har tyvärr inte läst den, har inte varit på biblioteket på flera månader.

Men det skall bli intressant att läsa vad ni säger om den, jag kan alltid läsa den senare.

Det var mig då en hemsker bok, tänkte jag när jag läst färdigt den första gången. 😱😨Absolut inget jag skulle läsa för några intet ont anande raringar som vill höra en godnattsaga. 🙂 (Det är trots allt en bilderbok.)

Det var det. Samtidigt är det en stark bok, en berättelse av den sorten man berättar vid lägerelden, som förs vidare från en generation till nästa. Som säger lite mer än något för stunden.
Jag tänker på människans oförmåga att förhålla sig till naturen på ett lyssnande sätt, oförmågan (eller åtminstone brister i) att lära sig av tidigare erfarenheter, karaktären av att behöva uppfinna hjulet om och om igen.
Och naturen tar tillbaka, det gör den alltid, fast vi inte alltid märker det och ännu mindre förstår. Så där står "vi", och ser på naturen som en resurs för vår skull.

Det låter pessimistiskt. Finns det något optimistiskt? Ja, det gör det alltid i berättelser vid lägerelden, i gemenskapen. Kanske blir vi mer rädda om träden, om det som växer? 🙂🌲🌿 Det finns inte bara där för vår vinnings skull, utan för att … 🌎

När jag läst den för andra gången var jag mer beredd och kunde mer uppskatta nyanserna i berättelsen.

Men jag skulle nog välja en annan för de minsta … 🙂

Jag läste FURAN redan i höstas när den blev nominerad till Augustpriset i kategorin barn- och ungdomsböcker. Jag har alltid tyckt att Lisen Adbåge, som både skriver och illustrerar sina böcker, är en rolig barnboksförfattare och en nyskapande illustratör – och Furan överträffade till och med mina förväntningar.

Bilderbok 3-6 år, skriver förlaget, men det håller jag inte med om. Det är en riktig allåldersbok både när det gäller text och illustrationer. Eller ”från (modiga) 4 år” som någon skrev.

Furan en sorts miljödystopi med budskapet är att vi skall vara rädda om naturen men också en riktigt hårresande rysare, där naturen HÄMNAS på den aningslösa människan. Jag tycker Furan är ett konstnärligt mästerverk, både hemsk och underbar, där text och bild samverkar till en oförglömlig läsupplevelse. De dystra, murriga tallfärgade llustrationerna är minst lika skrämmande som texten, de visar hur träden lider och kvider och sen slår till mot människorna, som bara fortsätter sin ödesdigra väg mot katastrofen . . . Och tro det eller ej. Boken har humor också. Ibland.

Det här var nu en vuxens omdöme . . . men barnen då? Återkommer till det.

Och Augustpriset? Nej, det fick inte FURAN.

Tänker lite på att familjen inte verkade lida när de väl kom så långt att de gick över till att bli träd. De växte i träden så naturligt att de drogs till vatten och planterade sig som den självklaraste sak i världen. Ingen tyckte det var konstigt att mamman hade ett fågelbo i munnen.
De ifrågasatte ingenting, fick inte panik eller tog sig därifrån. På så sätt är det ingen katastrof, utan bara en naturlig följd av tidigare agerande.

Sedan upprepar sig historien, igen och igen …

Jag har inte läst boken men blir definitivt nyfiken nu när jag läst allt ni skrivit. Ingen vanlig barnbok låter det som. Jag tror att jag ska ställa mig i kö. Den har varit utlånad hela tiden och de har bara två exemplar hos oss, så jag gav upp.

Tack för att ni skrivit och berättat hur ni upplevde den! 🌸

#7. Jag säger det samma!😁

😀

#6: Håller med dig där, Magi-cat. Kanske insåg författarinnan att hon måste ge oss - och särskilt barnen - ett lite hoppfullare slut i den annars så kompromisslösa berättelsen. 😱

Och jag gillar verkligen slutet på den här boken. 😊
Dels gillar jag böcker där man inte kan sluta att tänka dem utan fortsätter fundera på vad som hände.
Dels älskar jag (barn)böcker som ”biter sig sig själva i svansen”, dvs som börjar som de slutar.

Jag fortsätter också tänka på den. 🙂

Det finns uråldriga myter och legender om människor och träd. Och det finns fantasyböcker på samma tema.
I en jag läste för länge sedan …Det fanns ett träd i samhället, ungdomarna dansade runt det varje år och allt gick sin gilla gång, som det oftast gör. Men så en dag rörde trädet vid en flicka. Hon var utvald till efterträdare till trädet. Hon fick panik, flydde och det blev sorg och elände men till slut insåg hon att hon måste till trädet och fogade in sig, gick upp i det. Livet gick vidare. (Terry Brooks?)

Myterna säger vi måste vara rädda om naturen, ty vi är ett med den.
Logiken säger som läkaren, jag skriver ut en salva och så kan ni ta lite fotbad så blir det bra.

#12: Ask och Embla❣️

#13 Där också. 🙂 Så vackert. 🌲🌲🌿🌎

Helt OT - men såg en rolig rubrik i Upsala Nya Tidning idag:

**LARMET **Farliga granar hotar - avrådan från besök i flera naturreservat

#15 Se där! 😀🌲🌲

Inga fler som läst FURAN? 😒🧐

#17 Inte än, men jag kommer att läsa. Har ställt mig i reservationskön.

På tal om myter, legender och träd …

Jag bläddrade lite bland gamla sparade papper och hittade av en slump väldigt lämpligt ett 9 år gammalt tidningsurklipp med rubriken "Träd är mer än träd". 🙂🌲

Där tar man upp människans särskilda förhållande till träd, en relation som avspeglar sig i berättelserna, om Yggdrasil, om bodhiträd och vårdträd …

Artur Lundkvist citeras:

"I varje människa finns ett träd och varje träd finns en människa" …
Det tycker jag passar väldigt bra till boken Furan. 🙂🌲💚

Artikeln tar också upp att vi människor behöver träd och grönska för att må bra. En stad utan träd är deprimerande, den är utan svalka och skönhet.

Träden ger oss en känsla av sammanhang. "Det finns en koppling mellan då och nu och framtiden med träd".

Tyvärr vet jag inte i vilken tidning artikeln var införd, men den är undertecknad Thomas Eriksson/TT.

#19: 💚 Så vackert ❤️

Men barnen då?

Den här sortens barnböcker brukar provocera och skapar alltid diskussion bland vuxna; Föräldrar, (barn)bibliotekarier, förskollärare. Ämnen som tidigare varit tabu, har flyttat fram positionerna. Nya dyker upp. Man brukar ändå vara enig om att det kräver en varsam och lyhörd vuxen som skall förmedla ett svårt innehåll och budskap, här av rent existentiell art.

Jag hade så gärna velat testa FURAN på mitt yngsta barnbarn, då 8 år. Men den där förbenade coronan satte redan för två år sedan stopp för våra regelbundna och långa lässtunder. Då gav jag FURAN i julklapp till barnbarnet OCH hans pappa, min svärson. Dom förstod vinken. Dom läste boken tillsammans, även mamman fick vara med.

Nå vad tyckte mina försökskaniner?

Barnbarnet tyckte den var obehaglig. På slutet. ”Var det här verkligen en barnbok?” frågade han. Till saken hör att han tycker att både mamma och mormor är ganska sjåpiga när vi tycker att någon film som han ser på är otäck. ”Det är ju inte på riktigt”, kan han förklara för sina dumma (an)mödrar. Svärsonen tyckte det var en jättefin bok, ”men jag är ju ett träd,” sa han. Och han menade det, han har ett mycket speciellt förhållande till naturen och menar att skog och träd är levande organismer. Jag kan inte förklara det så fint som han. Min dotter då? Otäck, tyckte hon med. Ingen vanlig barnbok, blev helt chockad av förlagets och bibliotekens klassifikation, 3-6 år resp. Hcf.

Det här var nu bara EN familjs omdöme, men ganska intressant ändå.

Tycker mormodern.

#21 💚

Intressant! Nej, 3-6 år hade nog inte jag heller satt. Aldrig i livet faktiskt. Dock kan små barn ibland förstå saker på ett mer självklart sätt än större, för att inte tala om vuxna… Men jag skulle inte vilja testa bara så där rakt av. Jag har inte läst den för mina barnbarn. (De vill redan nu inte att några träd ska sågas bort. 🙂💚)

#18 Blir roligt att höra vad du tycker, Loris. 🙂

Nu måste jag packa ihop datorn och kan inte skriva något här förrän på måndag. Kan inte logga in på i.fokus på mobilen nämligen. 😒

Hej på ett slag 🙂

23 Ha det så bra! Läs en bok under tiden! 🤗🙂

Det var inte meningen att det skulle bli stor text, skriver från mobilen och konstiga saker kan hända …

Märker att jag fortsätter att tänka på boken. 🙂🌲

Jag tycker nu att slutet känns mer pessimistiskt, (kanske efter att ha tagit del av partiledardebatten om klimatet.🙄)

Det är det där med att (inte) lära av historien och göra om samma misstag om och om och … Inte bara beträffande träd.

Jag skrev ju att FURAN ibland hade humor också. En bisarr humor förvisso. Inte minst i bilderna.

Magi-cat nämnde fågelboet i mammans mun, och jag fastnade för att dottern klagade över att hon var törstig i fötterna. Bifogar en bild som visar hur familjen löste det problemet. Som vanligt är ju familjen både handlingskraftig och kreativ.

Nu har jag läst boken och läst igen alla era kommentarer. 🙂 Håller med om mycket. Som förskollärare skulle jag aldrig läsa den här boken ens för 6-åringar. Boken är lite läskig - som ex. när väggen blöder när de ska sätta upp tavlan, myror i sängen, fötter som blir till rötter…. och tal om det och humor. Det var lite roligt hur lättsam och som helt naturligt allt tas av både familjen och andra. Som läkaren när mamman visar sina fötter och säger att hon tror att hon fått rötter och läkaren bara: Här får du salva, det går nog snart över. 😮😄

Jag hoppades på ett mer positivt slut. Nu blir det så att den nya familjen vill också såga ned träden och då kommer allt att upprepa sig. Det hade varit fint om de avslutade med att sa att det var fina träd, att de kanske uppskattade skuggan de gör, att de valde att hänga upp en gunga i träden eller så. Nu blir det som hämnd, som någon av er skrev, att den första familjen får uppleva samma som det de utsatte träden för. Och visst kan man tänka att det kan tänkas vara så, att naturen slår tillbaka mot oss eftersom vi uppenbarligen inte tar klimatförändringar på allvar, men om det är poängen, då förstår jag ännu mindre hur de kan tro att ett 3-6-årigt barn skulle kunna dra den slutsatsen. 🤔 Även om de skulle utgå ifrån att en vuxen skulle läsa för barnet och "tolka" så har jag svårt att se varför man skulle vilja förmedla en så dyster framtidsbild till barnen?

Jag skulle verkligen vilja veta hur författaren tänkte där och vad hen ville och hoppades på att boken skulle väcka för reaktion hos barnen. Barnböcker skriver man i ett visst syfte, för att förmedla något, för att barnen ska lära sig saker…. jag kan inte komma på en enda grej vad författaren kan tänkas vilja förmedla. Kan ni? Att vi måste värna om naturen för annars slår den tillbaka? Ingen godnattsaga direkt.

#28 Bra och intressant sammanfattning, Loris!🌷📚 💗

Det slut du föreslår skulle naturligtvis varit mycket bättre och givit en mening åt boken. Att förmedla hopplöshet och det till små barn - vad ger det? Människan är korkad och gör om samma misstag om och om igen - men varför inte visa en väg ut, så ett frö? Hopplöshet och hämnd spirar det inte mycket blommor ur. Inte heller att betrakta naturen som något skrämmande och hämnande.

Att Furan av förlaget fått åldersangivelsen 3 – 6 år och att biblioteken lika aningslöst klassat den som en småbarnsbok (Hcf), får väl anses vara ett olycksfall i arbetet och borde snarast rättas till. Även Kungliga Biblioteket och dess katalogisatörer placerar den bland ” Småbarnsberättelser och sagor: bilder”. 😱

Det här är ju inte den första barnbok som utsätts för en diskussion om den är lämplig för barn. Jag vet inte hur mycket Furan nu diskuteras ute på fältet, men förr i tiden (när jag var aktiv barnbibliotekarie) skulle vi ha höjt åldersbeteckningen och troligen placerat den på ”gifthyllan”. Dvs inte bara slentrianmässigt placerat den i bilderbokstråget bredvid Alfons Åberg och Tomtebobarnen, som i och för sig också skrämt små barn.

Ämnen som varit tabu, har flyttat fram positionerna. Nya tabun dyker upp. Jag kan tänka mig att författarinnan försöker utforska en gräns för hur mycket sanning vi tål när det gäller klimatkrisen. I en barnbok. Men jag håller med om att Loris´ förslag till ett mjukare slut skulle ha gjort den lättare att använda. I och för sig är slutet öppet, men … men …

Jag har varit med så länge att jag minns när Lennart Hellsing orsakade rabalder och köpbojkott från biblioteken, när han 1966 gav ut Boken om Bagar Bengtsson. På den tiden fick man inte skriva om döden i barnböcker. Och framför allt inte på ett så vanvördigt sätt som Lennart Hellsing gjorde, när han lät Bagar Bengtsson begravas i en limpa, där gick gränsen då. Tjugo år senare kom boken i ny upplaga, men inte heller då var den särskilt välkommen, och den är fortfarande svår att hitta på många bibliotek idag.

Så om jag får gissa, tror jag inte vi får se några småbarnsböcker om det VIDRIGA KRIG som nu brutit ut. 😱😱

Nu har jag lyckats att låna Furan, så den skall jag förhoppningsvis hinna läsa snart!

Lite långsökt kanske, men jag kom att tänka på Furan när jag såg det här sorgliga programmet: "Tänk om alla jordens träd försvann?". Utan träd är vi ganska kokta.

https://www.svtplay.se/video/31670618/tank-om/tank-om-sasong-1-tank-om-alla-jordens-trad-forsvann?info=visa

Kom på att jag skulle skriva något om boken när jag hade läst den men frågan är vad jag skall skriva?
Jag har svårt för de moderna sagoböckerna och denna var inget undantag.
Mörk berättelse och mörka bilder med konstiga människor avbildade. Väldigt små huvuden till jättestora kroppar och bakgrundsfärgen på bilderna gick i senapsgult genom hela boken. Vilket gjorde att jag såg och tänkte på den som giftig.
Hade jag haft barn så hade jag aldrig plockat fram den boken och visat eller läst för barnen.
Historien kunde lätt ha blivit längre om de hade fokuserat mer på varje sak som hände, nu var det bara ett snabbt spring genom sidorna.
Nej, ingen bok jag skulle rekommendera men som vuxen väljer och ser man ju på ett helt annat sätt än ett litet barn.

#33 Den är verkligen mörk och frågan är vad den ger för ett litet barn?

Nu har det gått ett tag sedan jag läste den. intrycket kvarstår och har förstärkts. Nej, det är ingen bok jag skulle rekommendera för den åldersgruppen.
Tänk bara slutet där - när den nya familjen kommer och ska såga ner träden … Läsaren vet vilka träden är, de är den familj de just läst om! Nej hu …

Boken hade vunnit på ett positivt budskap till barnen, att vara rädda om naturen och att det lönar sig att vara det.