Men Gud vilket knas!! Det var inte alls nu jag skulle ha startat diskussionstråden utan den 1 maj. 😄🥴😳 Vad är det med mig? Ingen ordning på mig överhuvudtaget. 😳

Londonflicka läser vi fortfarande (och nu kanske jag hinner låna den) för det är visst april fortfarande 😵 men jag låter tråden stå kvar nu när jag ändå skapat den.

😀💗🤗

Tack för att du startade tråden, Loris! Tur att april inte är slut än så har vi lite tid på oss. 😀🌸📚.

Jag har i alla fall läst den och ser fram emot att läsa vad ni andra tyckte om den!

Ja, jag vet inte varför jag plötsligt har svårt att få ihop det på sistone, när jag ska starta trådar och så. 😄

Jag ska verkligen ta tag i det här och låna Londonflickan, för den finns på biblioteket. Speciellt nu när jag vet att du läst. 🙂

Jag tyckte bra om boken, i alla fall mycket bättre än Svinalängorna av samma författare. Den senare var så fylld av eländes elände. I den här blev det inte så mycket hopplöshet och eländesskildringar förrän mot slutet, som om det bara måste bli sådana …

Jag tyckte om skildringen av London. Vilket mod av Greta och alla andra flickor i samma situation, att ge sig av till London och leva och arbeta där utan att kunna språket! Det var en fantastisk familj Greta hamnade hos, fick lära sig språket, berätta om sitt liv och träffa Liz Taylor och Frank Sinatra på köpet … (Det lär vara sant dessutom.)
Innan dess jobbade Greta i Stockholm. Den skildringen var också fin, när hon (med endast hjälpliga, om ens det), svenska språkkunskaper i bagaget, börjat jobba inom sjukvården. Vilket liv och vilket slit! Alltså -bona golvet på avdelningen om hon råkade få en stund över …

Alakoski har gjort bra research angående textilindustrin och kvinnorna där, det förstår man när man läser avsnitten om de fackliga kurserna. Det känns som om det är deltagare där som berättar sina minnen. Sedan gör förstås författaren sina utvikningar som ibland känns onödiga.

Varför Greta lämnade London, hamnade i Skellefteå och gifte sig tycker jag är lite oklart men det kanske är meningen. I alla fall verkar hon inte ha trivts särskilt bra i Skellefteå …
Tiderna förändras och ändå inte, de arbetande kvinnorna får alltid kämpa för rättvisa.

Mamma Hildas historia hemma i Vasa är också fint beskriven. Bomullsänglarnas eviga kamp för bättre villkor i föränderliga tider med automatisering och utflyttning av industrin.

En annan reflektion så här i dessa tider… När Greta kom till Stockholm från Vasa var hon alldeles begeistrad över stadens skönhet, allt var modernt och liksom så aningslöst idylliskt. Sverige hade ju varit neutralt. Det hade inte haft något krig inom sina gränser. I Vasa hade bomberna fallit och förstört mycket. Det var fattigt och eländigt, liksom "smått" medan Stockholm lyste i all sin prakt och allt var möjligt.

Tack för din skildring Magi-cat! 🌸 Jag har ännu inte börjat med boken. Jag kommer i alla fall inte lida brist på böcker att läsa under sommarsemestern. 😊

Skönt att det inte är så mycket elände som i svinalängorna. Jag gillade inte heller det grova språket i den boken.

#5 Det ska bli kul att höra vad du tycker! 🙂📚

Lite grann av en grova varan är det allt, och elände mot slutet, men inte så illa som i den förra. Och så visar hon att hon kan skriva. En del naturskildringar mellan varven är riktigt fina.