Femtio år fyller den i år, den älskade Sommarboken av Tove Jansson..

På en ö i Ålands (?) skärgård bor Sophia, hennes ganska osynliga pappa och hennes gamla farmor. Boken handlar om den speciella vänskapen mellan Sophia och hennes farmor.

Jag har en alldeles egen relation till Sommarboken. Jag har en (del i) liten sommarö på Åland, där jag tillbringat många somrar med en sondotter, en egen Sophia, och som jag delat detta särpräglade ö-liv med, och som skapar en en vänskap och minnen som lever vidare.

Tove Jansson var bara 58 år, när hon skrev boven, men visst är det hon som är farmor och Sophia är hennes brorsdotter, den Sophia Jansson som nu regerar över Muminimperiet.

Jag sitter nu lycklig på min sommarö . Här saknar jag vanlig dator, har svårt att pillra ner text i mobilen. Dessutom roar sig iFokus med att nu och då hindra min inloggning här, så detta får räcka för ett slag.

Sommarboken har 22 korta, underbara berättelser om smått och stort. Min favorit är Katten. Mer om den sen.

Sophia sover hela sommaren i lekstugan (?) farmodern i en annan stuga, men när höstmörkret kommer, flyttar Sophia in till farmor. Sophia är lite orolig, när hon skall somna och väcker sin farmor. Jag älskar följande dialog, som då utväxlas:

”Om en stund frågade Sophia: Är du säker på att dörren är stängd? Den är öppen, svarade hennes farmor. Den är alltid öppen, du kan sova alldeles lugnt.”

Jag skulle aldrig heller låsa dörren i stugan på min ö.

Men hallå!
Finns det ingen mer än jag som läst denna lilla bok? 😳

#3: Inte jag, men jag vet att det finns minst två personer som läst eller håller på att läsa boken. 😊

Vemodig. Vacker. Vis.

Jag finner att Sommarboken är en mycket berörande bok som griper tag i en, ibland utan att man riktigt vet hur eller varför. Lite som i Monika Fagerholms förord till boken: "allt finns här".

Jag har läst den förut och de kapitel jag kom ihåg bäst var nog Katten, av lättförståeliga skäl 😼, och Stormen, om naturens krafter och tjusningen i dem även när de ställer till det.

Beskrivningen av förhållandet mellan farmorn och Sophia är underbar (fast ordet känns lite malplacerat), så lika varandra fastän olika i ålder, så kompletterande varandra. Alla barn borde ha en vis men busig och egensinnig "farmor", uppleva naturen och sommaren som den är, lite avskilt och långsamt och utan skärmar.

Jag försöker välja ut en mening ur boken, men det är så många fina. 🙂 Så jag tar inledningsmeningen, som ofta brukar anses vara Väldigt Viktig:

"Det var en tidig mycket varm morgon i juli och det hade regnat på natten."