Jag har inte tänkt på det här, hur olika biografier skrivs förrän rätt nyligen när jag läste "Jag har torkat nog många golv". Nu är ju det månadens bok och ska inte diskuteras än, men jag skriver bara att det första jag reagerade på när jag läste boken är just hur det skrivits. Den kändes på något sätt torftig, som att det saknades känsla, inlevelse. Nina skrev, kommer inte ihåg om det var i förordet eller någon annanstans att hon skrivit enbart sådant som hon med säkerhet vet att Maja själv sagt, som någon av hennes närstående berättat eller sådant Maja skrivit i sina dagböcker.

Det fick mig att undra, hur mycket det spelar in om författare lägger till egna tankar, gissningar, fiction eller bara håller sig till fakta. Vi har haft en helt del biografier som månadens böcker bl.a. Hilma af Klint och den boken älskade jag. Den var välskriven. Jag tror att jag föredrar självbiografier för det känns mer äkta, mer personligt och berör mer. Som ex. "Allt jag fått lära mig" av Tara Westover.

Vad har du upptäckt för skillnader Torparmor, i de böcker du nämner?

Den sista memoaren jag läste var Marie Fredrikssons "Kärleken till livet", den var så bra och så ledsam, den skrevs ju strax innan hon gick bort.

https://www.adlibris.com/se/bok/karleken-till-livet-9789164206787

Om det är om en person jag gillar och tycker är intressant så läser jag gärna memoarer och biografier.

Jag behöver nog läsa mycket mer i dem innan jag kan sammanfatta skillnader. Men jag håller med om Ninas text.

Agatha Christie är alldeles för tjock, omfattande och snårig att gå genom så jag har inte kommit så långt i den

Raisa Gorbatjovas bok är mest intressant kanske för att den journalist som "intervjuar" henne har stilmarkerat sina egna funderingar och intryck. Annars är det Raisas egna ord och det går enkelt skilja ut.