Jag tyckte väldigt mycket om boken och  sätter högt betyg! Lucinda skriver väldigt bra och språket flyter fint. Storyn med de Sju Systrarna är fängslande och det lite mystiska draget gör att spänningen finns kvar även när boken tar slut.
Undrar om vi får se att trådarna knyts ihop när sista boken kommit ut? Och vem var Pa Salt, egentligen?

Och så tycker jag mycket om den engelska miljön, det gjorde nog sitt till att jag uppskattade boken. 🙂

Bäst tyckte jag om berättelsen om Flora. Vilket liv, och vilken utveckling för kvinnorna! Här har vi spännvidden från hemska valbenskorsetter (!), ofattbar rikedom och ett ytligt glättigt liv där det gällde att "föra" sig, vara vacker, hitta en man (ofta liktydigt med "ett passande parti"), bli försörjd, producera avkomma …Till ett helt annat liv när all rikedom kan vara bortsopad på ett ögonblick, där inga band håller och det gäller att klara sig på något sätt. Floras praktiska färdigheter kom väl till pass.

Och så kriget. Krigen. Och en helt annan situation för kvinnorna, för alla. Det var inte längre frågan om valbenskorsetter och att se så in i vassens vacker ut, om man säger så …

Kul att vi fick "träffa" självaste Beatrix Potter i boken!

Ska jag säga något negativt så var det synd att Star föll för den där Råttan som var en riktig tölp. (Tycker jag.) De utnyttjade henne, hon passade så bra in, men där skavde det en del. En kommentar fick mig att undra vilket århundrade vi befann oss i.

Och så kan vi konstatera än en gång hur bra det är med utförliga dagböcker! 👍 Att i framtiden ha sms-konversationer som bas för böcker som någon kan läsa med behållning blir nog … annorlunda.

Senare ska jag ta mig an resten av Sju Syster-böckerna.

Detta var nog en av de i serien hittills som jag gillat mest. Jag kan tycka att de är lite segdragna, har börjat på nästa bok men inte slutat ännu utan påbörjade en annan. Jag är också jättenyfiken på Pa Salt. Någon mer som inte tror han är död egentligen. Jag tror inte det och någon gång kanske jag får reda på det :) .

Jag tyckte inte hon föll för fel person men däremot ja, jag tyckte det var utnyttjande. Hon skulle laga mat och hon skulle ta hand om hennes barn…det kändes lite för fort de för det första litade på henne och för det andra att hon bara sa ja sådär. Men kanske var desperationen efter frihet från systern och att få veta sin egen historia så stor så hon inte såg det så. Kanske hade jag gjort det själv för att man känner sig så bekväm i ett hus.

#2 Så var det nog, de hade något som hon också behövde och att ta hand om den lille Rory som visade sig vara Råttans son blev viktigt. (Tur att hon kom.)

Och så var det nog ett led i att göra sig fri från CeCe ch skaffa sig ett eget liv.

Både Star och CeCe tyckte sig ju se Pa Salt i viktiga skeden, så man kan ju undra …😎

Är precis i omplanterings- och utplanteringstider för odlingarna, så dagarna blir långa. Återkommer med mina synpunkter om några dagar.

Jag har också mina funderingar om PaSalt, men hittade något i första boken. Tror att han var den fattiga pojken som hittades av  Izabella och fick växa upp hos skulptören  Landowski

#4 Va intressant. Det är ju rätt smart faktiskt. Honom hade jag glömt.

Det var ju också mycket mystiskt med hans död och begravning i havet. Varför skulle båten åka iväg med sådan fart och varför svarade den inte på anrop? Jag tror faktiskt att han lever, men ville få systrarna att söka sitt ursprung och ha en möjlighet att hålla ett skyddande öga på dem under tiden

Njaaa, nääää, det här var inte min typ av bok. Läste den ändå snällt till slutet, den bjöd ju inte på något tuggmotstånd precis och passade bra i karantänhängmattetillvaron. För mig kändes det nästan som att läsa tonårens ”Mitt livs novell” i tegelstensformat. Med lite inslag av mysterieböcker med utlagda övertydliga spår till läsaren.

Dock fanns det vissa inslag som jag tyckte var kul: I Floras berättelse finns det en hel del historiskt stoff, som jag tror författarinnan jobbat seriöst med. Det är inte bara Beatrix Potter som är en verklig historisk person. Beskrivningen av henne tycks ligga nära verkligheten, hon var förutom barnboksförfattare också godsägare med fårskötsel som bisyssla. Sant är även att hon gifte sig med Willi ”på gamla dar” och att hon dog ett par år före honom. Och att de var mycket lyckliga. Hennes dödsdatum är också autentiskt.

Likaså är beskrivningen av kungen, Bertie, mycket trovädig. Englands kung Edvard VII (1841 – 1910-05-06) kallades Bertie av familjen, han var en ganska vidlyftig person, gift men med många älskarinnor, mer eller mindre officiella. Alice Keppel var hans officiella mätress under hans senare levnadsår. Han hade många barn, både i och utanför äktenskapet. Se där!

Jag skulle tro att många platser, personer och händelser i båda berättelserna i Skuggsystern kan återfinnas i verkligheten. Det här var bara sånt som jag såg och kände igen.

Myten om de sju systrarna skall ju vara bakgrunden till den här serien om de ju systrarna, men den kopplingen såg jag inte mycket av. Stjärnbilden nämndes ju men själva myten märkte jag inte något av.

Undrar om vi får veta mer om själva myten i den avslutande boken?

Jag tycker det är fascinerande med en bokserie med inspiration från Plejaderna. Och t.o.m. en uppväxt i Atlantis …🙂✨

Nu har jag läst även första boken, "De sju systrarna" och jag kommer att fortsätta läsa hela serien.

Den här utspelade sig i Brasilien och Paris och jag tycker Lucinda Riley beskriver miljöerna väldigt bra och inkännande. Det var roligt att få vandra med i det vanvördiga Montparnasse, i de kreativa konstnärskretsarna där absinten flödade och skapandet inte visste några gränser.
Samt att få ta del av Kristusstatyns uppförande i Rio, med all dess vånda och vedermödor, förhoppningar, skönhet, glädje och drama.

Lucinda har helt säkert gjort en omsorgsfull research och sedan broderat ut till en historia som passar in i De sju systrarnas romanväv.

Men ska alla systrarna falla för första bästa (ursnygga) karl som vill göra om dem? 😐 I bästa välmening, naturligtvis.

Skickligt att hålla ihop alla trådarna i romansviten med alla dessa människor och miljöer i olika tider dessutom.

#4 "Tror att han var den fattiga pojken som hittades av  Izabella och fick växa upp hos skulptören  Landowski"

Hm, smart idé!

Men vem var då den stenrike redaren som råkade dö samtidigt som Pa Salt?

Stormsystern tyckte jag också mycket om! Bäst hittills, tror jag,

Här kom vi till Norge och till Edvard Griegs tid.

Men först var den seglande stormsystern Ally på havet. Efter att en tragedi inträffat beslöt hon att lämna det livet och följa ledtrådarna hon fått av Pa - och hamnade i Norge.

Jag tyckte det var mycket intressant med musiken, orkesterspelet, kompositionerna och allt som hände på Edvard Griegs tid.

Vi får också en inblick i nazitidens Norge, aningslösheten först och hur det sedan gick, tragedin som drabbade hårt.

Böckerna är både underhållande och lärorika och man måste beundra Lucinda Rileys research och den inlevelseförmåga hon delar med sig av till läsaren, samt den lilla twisten på slutet när historierna knyts ihop …

Nu passar det väl bra med Morgonstämning? :-)

Jag blir alltmer förtjust i och tagen av den här serien!

Vilken research hon har gjort, Lucinda Riley! I var och en av böckerna hamnar man i olika delar av världen när systrarna söker sitt ursprung. Vi får också levnadsöden från två tidsepoker, nutid och dåtid. Det är så levande beskrivet att man tycker sig vara med och det är mycket lärorikt!

I Pärlsystern kommer vi ända till Australien och i Månsystern till romer i spanska Sacramento.

Månsystern är den jag berörts mest av. Inte så konstigt med Tiggys stora kärlek till djuren och därtill intuitiva förmåga. :-)

Ett citat:

"Den tanken gjorde en ödmjuk och äktheten i det visade hur fel människan hade som trodde att hon hade sådan makt över jorden. Sanningen var den att det var jorden som bestämde och den skulle överleva oss allihop. Det enda jag kunde göra var att acceptera min plats på den, acceptera att jag bara var en ögonblicksbild i tiden, och det var okej så länge jag använde min tid klokt."

Nästa bok, Solsystern, har inte kommit till biblioteken än, men det är lång kö …

Tack Magi-cat för att du delar med dig av dina tankar! 🧡 Tänk att jag missade att läsa den här boken/böcker. Det låter som att jag skulle uppskatta dem.

#13 💝

Det tror jag säkert. 🤗 Trots att de är tjocka (600 sidor, Solsystern är visst 800 sidor) så är det sträckläsningsböcker. Och man undrar hur allt ska gå ihop sig på slutet …

Liiite OT, men ni som läst Månsystern förstår …:-)

Vildkatterna i Skottland ska räddas:

https://nordensark.se/nyhetsarkiv/nya-katter-pa-nordens-ark-ska-radda-vildkatten-i-skottland/?fbclid=IwAR2OArDX5kh9-N3mdFN1-ExV7zZsCuWbPAfY2aNC-gFXSQH4L608Z29fmwE

Lucinda Riley har avlidit. 😢

Tack för alla goda läsupplevelser och oförglömliga berättelser om De Sju Systrarna.
📚🌸

🤢 Då blev det alltså ingen fortsättning om den saknade systern 🤔eller svar på frågorna om PaSalt 🤔

Det finns en bok som heter Den saknade systern! Den låg nog förberedd redan. Hur har hon orkat? Haft mycket hjälp förstås, men i alla fall.

Hon hade visst tänkt sig fler böcker, men så blir det inte …

Magi-cat finns den ute nu eller kommer den senare under året?

#19 Den finns ute. Jag reserverade den på bibblan. Tror jag fick köplats 417 eller nåt. 😃

Jag har fått hem boken.
Enligt uppgift i boken så kommer den sista boken som ska handla om PaSalt att komma ut under hösten 2022, så hon har tydligen jobbat fram manus till den sista boken innan hon dog. Kanske hon har haft den på gång hela tiden. Känns som det när jag bläddrar igenom den här boken och läser lite här och där. 🥕

#21 Vad spännande!

#21 Vad jag hört hann hon inte skriva färdigt den, men hennes son skulle göra det, så den kommer.